Jag knarkar. Eller nåt…
Jag lyckades stoppa förkylningen. Trodde jag. Åtminstone skjuta upp den.
Men efter loppet i lördags kändes inte intaget av alla möjliga örter och rötter koncentrerade ner i piller helt akut. Och viss förvirring kring hur ett tält egentligen ser ut orsakade olyckligt att jag efter loppet ofrivilligt hastigt kyldes ner. Dessa båda faktorer förmodligen kombinerat med loppet i sig gör att jag misstänker att ännu ett ovälkommet förkylningsutbrott lurar bakom hörnet.
Så jag knöt tidigare idag i förebyggande ärende åter bekantskap med förpackningar till kurer som lovar underverk.
Mest intressant är ändå de gamla spanska medicinerna vars användningsområde jag inte självklart kan kartlägga.
Något som heter Bucometasana, som jag tror är för att lindra någon slags halsont, gjorde inga direkt märkbara underverk när jag hade ont i halsen. Jag tog en för en timme sedan. En kvart senare kändes gom och tunga avdomnade som efter någon slags mildare tandläkarbedövning. Inte så stark att jag tuggade på tungan utan att märka det, men ändå tillräcklig för att kunna bita sig i tungan utan att det gjorde ont.
Som om när det inte fanns något virus att angripa fungerar den som någon slags bedövning. Jag gissar ju i och för sig bara att det är någon slags lindrande halskur men det kan egentligen vara vad för skräp som helst.
Toppen. Verkligen. Nyttigt? Förmodligen inte.
18:09 september 3, 2007
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
