Efterlängtad comeback
Jaha. Hur ska jag nu sammanfatta detta då?
Bara upplägget kring träningen är i det närmaste sagolikt. Jag älskar det.
Upp tidigt. Oftast väldigt tidigt. En ordentlig frukost. Grötkok. Väskpackning och promenad till gymet såvida det inte är löpning runt sjöarna på schemat. Dusch och mer mat. Träning innan jobbet är bäst. Då är man också trött till kvällen så sömnen fungerar som den ska.
Inställningen till det sunda förvandlas omedelbart.
Jag har ännu inte druckit dagens första kopp kaffe. Är faktiskt inte det minsta sugen heller. Helt galet. Dock sant.
Och trots att jag åt en duktig frukost och fyllde på rejält efter träningen vid halv nio så skrek kroppen av hunger redan halv tolv. Hungrig till lunch. Det har inte hänt ofta de senaste fyra månaderna. Ett helt annat tänk infinner sig. Utan att vänta.
Träningen då? Jo. Det gick väl som väntat. Rätt hyggligt med tanke på uppehållets längd och de dåliga förberedelserna. Löpningen blir dock det stora testet. Där borde hjärtat besväras mest om det skulle vara något. Men oron är ändå mer påtaglig efter passet. Kanske är det bara oro. Kanske något annat. Så jag lär som väntat kontakta någon dåre i vit rock som ordinerar vila och fakturerar ännu en trehundring.
Så borde jag inte istället spara en trehundring?
Kanske liknande
Taggar
Share This
jag har för mej att jag har checkpunkter i nån bok jag har hemma, där man kan kolla av om det hjärtfel eller bara oro. jag är hemma igen imorgon kväll, kan maila det till dej då om du vill.
glömde signera, sitter ju inte vid min dator.
Gör gärna det tack.
Länk till mail under mitt foto.
Underbart att få komma igång med träningen. Det blir verkligen en helt annan grej när man fr köra för fullt, med hunger och sömnt som du säger. Gratulerar och hoppas det går bra!
hanna: två helt skilda liv. riktigt gott om det håller…
Helt klart den bästa känslan i världen när inte ens suget efter ”skit” finns där!! Om du mår bra så fortsätt, men ”lagom”
Spara trehundringen och känn efter i stället – kroppen säger alltid ifrån. Hoppas det går bra!
Tack tack. Det är väl lite av grejen att det inte finns något lagom-läge för mig. Allt eller inget brukar det vara. Men jag får väl ta det lite lugnt i början. Halvmaran bara sju veckor bort. Lär ju skynda lite åtminstone…