Som Fabian Bengtsson…
Kidnappad alltså…
Vem?
Jag!
Av den för var dag mer påträngande träningshysterin som jag förvisso själv satt mig i. Ytterligare en likhet då mellan Fabian och mig. Gärningsmannen var väl även i det fallet han själv, eller hur var det nu?
Igår kväll avslutade jag ett löppass vid halv elva. Stretch, dusch, mat, nedvarvning och diverse ytterligare mindre nämnvärda sysslor krävde sin tid. Klockan tre hittade jag till slut äntligen sängen och klockan sju var jag på gymmet. Inga konstigheter.
Varje tillfälle för vila erövras av träningshysterin. Så måste det vara. Jag håller själv i piskan.
29 dagar kvar.


29 dagar kvar -till vadå?
Skulle du inte ta det lite lugnare nu?
Är det den där löpartävligen som du ska ställa upp i iallafall?
Och du undrar fortfarande varför ditt hjärta mår dåligt?! SOV! MÄNNISKA!!!!