Så var jag då och röntgade mitt trasiga knä igår.
Det är en avancerad del. Knät alltså. Det förstår man när det krävs sex plåtar. Det var inte utan att man nästan kände sig som en fotomodell när jag befalldes inta olika ställningar. Trist nog var jag nog inte tillräckligt noga med att leverera mitt mest bländande leende förrän de sista bilderna.
Jag tror att framförallt den sista plåten när jag tvingades ned på alla fyra i någon slags parterr eller en förberedande doggy-style-pose, vilket man vill, kan bli något alldeles extra i någon tvivelaktig reklamkampanj…
Nåväl… Jag tror inte att röntgenplåtarna kommer att visa något fel. Åtminstone inte vad jag kunde se. Och jag är väl som vilken läkare som helst. Jag kan ordinera vila och jag kan ta betalt för det. Däremot kan jag stava och det är väl där det brister…
Svar om en vecka.
Göteborgsvarvet närmar sig med galopperande hastighet…
Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, halvmarathon, skador, knäskador, röntgen, läkare, fotomodell
17:16 april 30, 2008
Publicerat av
rosenblom |
1 kommentar
etiketter: fotomodell, göteborgsvarvet, halvmarathon, knäskador, läkare, löpning, röntgen, skador
Den där stenhårda träningsperioden, eller vad jag nu kallade den… Det gick sådär. Redan igår, andra dagen i nämnda period, slog någon slags feber klorna om mig.
Jag blir fan sjuk efter varje träningspass. I vanliga fall är det halsont. Nu är det lyxvarianten av det samma. Halsont all inclusive. Nästäppa, rinnande ögon och feber.
Det är något allvarligt fel på mitt immunsystem. De där antioxidanterna jag trycker i mig verkar inte ha någon större effekt…
Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, sjukdom, immunsystem, antioxidanter
09:10 april 29, 2008
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: antioxidanter, göteborgsvarvet, immunsystem, löpning, sjukdom
Idag är det 20 dagar kvar till Göteborgsvarvet.
Förberedelserna har som tidigare påpekats inte varit något vidare. Det är inte så förbannat mycket att göra åt. Tidigare målsättningar får stå åt sidan. Nu handlar det bara om att göra det så bra som möjligt.
Det trasiga knät stör mig inte så mycket i löpningen om det är överdrivet väl bedövat med liniment. Men efter passet värker det gärna ett par dagar vilket gör att träningsdosen inte kommer i närheten av den önskade. Läkare har skrivit diagnosen Runners knee och utfärdat remiss till röntgen. Ingen idé i att spekulera i resultatet av det. Bättre att bita ihop, låta det göra ont och hoppas på det bästa.
Förra lördagen kan man påstå att satsningen mot Göteborgsvarvet inleddes via en halvmara i form av Kungsbackaloppet. Knät kändes inget vidare i ett par dagar och nästa pass blev ett snabbare pass över 6 kilometer i tisdags vilket gjorde knät än mer illa däran.
Det blev vila i fyra dagar och först idag kom jag ut igen. Backintervall stod på schemat. Knät kändes ok och jag klarade av att pressa ur mig varenda droppe energi. Sammantaget mycket nöjd.
Nu går jag in i en period av två veckors stenhård träning och hoppas att knät tillåter åtminstone tio pass. Sedan fem dagars vila för att vara fräsch till Göteborgsvarvet.
Men att det får flyta på som önskat är väl mer lögn än möjligt…
Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, skador
19:23 april 27, 2008
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
etiketter: göteborgsvarvet, löpning, skador
Jag har känt mig identitetslös.
Folk ska ju envisas med att kalla sig för vad de jobbar med. De är säljare, lärare, målare, IT-tekniker och allt möjligt. Själv jobbar jag med vad som via tillfälligheter erbjuds mig. Jag är egentligen ingenting.
Men nu är det annorlunda. Jag tvingades igår trotsa min negavtiva inställning mot läkare och besöka en sådan. Jag tog egentligen kontakt med en ortoped men de krävde remiss.
Man förväntar sig inte mycket av en allmänläkare annat än att man måste betala för att träffa en. Denne löste dock min identitetskris. Någon kris är det väl kanske inte men dramaturgiskt låter så mycket bättre.
Diagnosen löd: Runners knee…
Toppen! Mitt sökande kan väl tänkas vara över. Har jag drabbats av Runners knee måste man förmoda att jag är löpare. Eller hur?
Andra bloggar om löpning, runners knee, läkare, allmänläkare, titel, identitet, identitetslös
16:40 april 26, 2008
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
etiketter: allmänläkare, identitet, identitetslös, läkare, löpning, runners knee, titel
Innan loppet surrade någon tanke i huvudet om att sikta på att ta sig i mål. Det var tänkt som ett träningspass inför Göteborgsvarvet.
Utan förberedelser förutom en väl genomtänkt frukost och med ett knä som förmodligen bara ska vila sig friskt kändes det som en sund inställning.
Trots att jag är dåligt tränad tvivlade jag aldrig på att jag skulle orka ett halvmarathon. 21 kilometer är ändå inte mördande långt. Men med ett trasigt knä borde det ändå kunna vara tillräckligt långt för att kunna ställa till problem. Och att mitt knä skulle hålla kunde jag bara hoppas på. Utifrån det var jag inte helt säker på att jag ens skulle ta mig i mål.
Men att vila sig fri från en skada finns inte. Antingen opererar man och börjar rehabilitera eller så kör man. Och är det tävling så är det. Står man på startlinjen så gör man det inte för att komma i mål. Möjligen i ett ultralopp över 75 kilometer men inte i ett halvmarathon. Man står där för att göra det så jävla bra som möjligt.
Jag tog mig i mål. Märkbart besviken. Men efter att ha värderat alla variabler snart två dygn efter målgång måste jag ändå känna mig hyfsat nöjd.
Men målet att göra Göteborgsvarvet under 90 minuter känns avlägset…
Andra bloggar om löpning, skador, halvmarathon, kungsbackaloppet, göteborgsvarvet
10:48 april 21, 2008
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: göteborgsvarvet, halvmarathon, kungsbackaloppet, löpning, skador
Jag sprang som på sprutor. Fast med liniment.
En tydlig överdosering av ett redan starkt liniment fick avleda smärtan från inuti knät med att bränna huden omkring det. Förmodligen inte helt klokt. Men det funkade rätt hyfsat.
Även om jag borde nöjt mig med att ta mig i mål på en hygglig tid hade jag snart efter att startskottet avlossats andra avsikter. Jag inledde i ett tempo som skulle ta mig under min tidigare bästa tid, 1.35.30. Det höll jag i drygt sex kilometer. Jag försökte hålla i så gott som möjligt i ytterligare tre kilometer innan energin verkade ta slut och jag drabbades av kräkreflexer. Jag lyckades döda dem och mildra ett begynnande håll.
Loppet gick från Kungsmässan i Kungsbacka och längs gamla E6an till Lindomme och samma väg tillbaka. Att springa bland avgaser var allt utom behagligt och måste ha påverkat resultatet. Tillika värmen som jag inte planerat klädsel för.
Efter vändningen i Lindomme och in i mål tappade jag säkert trettio placeringar och sista halvmilen in i mål var enbart en fråga om överlevnad. Jag minns inte vad jag klockade de sista kilometerna men de gick läskigt långsamt och efter att jag passerat mållinjen svartnade det.
1.44.12 och plats 106 av 177 startande (resultat). Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det.
Andra bloggar om löpning, kungsbackaloppet, halvmarathon
22:26 april 20, 2008
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
etiketter: halvmarathon, kungsbackaloppet, löpning
Så… Bar det eller brast det?
Lite av varken eller samtidigt som både och hur nu det är möjligt…
Det bar – jag tog mig i mål.
Det bar inte – tiden blev kanske inget vidare.
Det brast inte – knät orsakade inga större besvär.
Det brast – knät gör förbannat ont idag…
11:57 april 20, 2008
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: halvmarathon, kungsbackaloppet, löpning, skador
Med anledningen av det stundande loppet jag skrev om igår…
Det får mig att tänka på en tv-reklam som gick för flera år sedan. Kan hända att det var från något försäkringsbolag. Möjligen något Roy Anderssonskt för Trygg Hansa. Men jag tar inte gift på det.
Ett äldre par är på väg med husvagn under en bro eller viadukt med någon maxhöjd. Tanten påpekar att de inte klarar maxhöjden. Gubben svarar mäkta irriterad att det får bära eller brista.
Så har det varit här hemma under veckan. Kärleken har tveksamt funderat över om det verkligen är så sunt att ge sig på ett halvmarathon med trasigt knä. Jag har svarat precis som gubben i reklamen.
Det får bära eller brista!
Jag tycker det är bättre att knät helt och hållet går sönder så man tvingas operera istället för att gå och vänta på att det kanske blir bra någon vacker dag om hundra år.
Så nu går färden mot Kungsbacka och 21 kilometer vild behandling av knät.
Det får bära eller brista!
08:01 april 19, 2008
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: halvmarathon, kungsbacka, kungsbackaloppet, löpning, reklam, roy andersson, skador
Min satsning mot att ett en gång göra ett riktigt bra halvmaraton går inget vidare.
Mitt första lopp, Stockholm Halvmaraton 2006, gav mig mersmak. Kanske främst för att ett möjligen tvivelaktigt upplägg kostmässigt gav mig ett närmare krampaktigt håll efter sju kilometer och jag fick nöja mig med 1.42.47 i mål.
Efter det gjorde jag en satsning för att komma under 90 minuter i samma lopp året därpå. Det gick åt helvete. Tidigt i mars diagnostiserades fel på mitt hjärta och jag gick med mer eller mindre dödsångest i närmare fem månader. Förbannat olustigt helt i onödan. Det var inget annat än kotor och skit som låg fel och som en kiropraktor fixade på några minuter. Träningen tog vid men fem månader hade gått förlorat. Det blev fyra veckor hård träning som avslutades med en veckas förkylning. Ändå lyckades jag göra 1.35.30, sju minuter bättre än året innan.
I år har siktet i första hand varit inställt på Göteborgsvarvet, 17 maj. Ett halvårs vikarierande i barnomsorgen har dock satt sina spår… Jag har varit mest förkyld hela tiden och träningspassen har varit väldigt få och alldeles för korta. När jag för närmare två månader sedan skulle ta tag i det på riktigt gick vänster knä sönder. Jag vet inte vad det är som är fel men ont gör det.
Så uppladdningen till Göteborgsvarvet har även det varit uselt. Några få pass över 5 km har det blivit de två senaste veckorna. Bara 5 km för att inte överanstränga knät. Innan det hann jag nog bara springa milen vid ett tillfälle i år.
Med det i åtanke ter sig idén jag fick tidigare i veckan helt urbota korkad. För att kompensera bristen av träning fick jag för mig att springa Kungsbackaloppet imorgon.
Träna inför ett halvmarathon med att springa ett halvmarathon. Och dessutom göra det så gott som otränad. Och med inte helt kurrant knä. 21 kilometer på asfalt. Kanske inte min bästa idé. Men, va fan…
16:30 april 18, 2008
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: göteborgsvarvet, halvmarathon, kungsbackaloppet, löpning, skador, stockholm halvmarathon, träning
