Det får bära eller brista…
Med anledningen av det stundande loppet jag skrev om igår…
Det får mig att tänka på en tv-reklam som gick för flera år sedan. Kan hända att det var från något försäkringsbolag. Möjligen något Roy Anderssonskt för Trygg Hansa. Men jag tar inte gift på det.
Ett äldre par är på väg med husvagn under en bro eller viadukt med någon maxhöjd. Tanten påpekar att de inte klarar maxhöjden. Gubben svarar mäkta irriterad att det får bära eller brista.
Så har det varit här hemma under veckan. Kärleken har tveksamt funderat över om det verkligen är så sunt att ge sig på ett halvmarathon med trasigt knä. Jag har svarat precis som gubben i reklamen.
Det får bära eller brista!
Jag tycker det är bättre att knät helt och hållet går sönder så man tvingas operera istället för att gå och vänta på att det kanske blir bra någon vacker dag om hundra år.
Så nu går färden mot Kungsbacka och 21 kilometer vild behandling av knät.
Det får bära eller brista!


Den här ser proffsigare ut än den tidigare. Bra val.
Om jag fattade gårdagens samtal med Emelie rätt tycks Du inte ligga på Ortopeden på Sahlgrenska.
Stort grattis till det.
Lite dagen efter i dag. Sen korvgrillning med Anton och hans kompisar.
Bengt: Nä, sjukhuset klarade jag mig ifrån. Men det är fan inte mycket liv i styltorna idag…