Kanske inte min bästa idé…

Apr 18, 2008 av rosenblom

Min satsning mot att ett en gång göra ett riktigt bra halvmaraton går inget vidare.

Mitt första lopp, Stockholm Halvmaraton 2006, gav mig mersmak. Kanske främst för att ett möjligen tvivelaktigt upplägg kostmässigt gav mig ett närmare krampaktigt håll efter sju kilometer och jag fick nöja mig med 1.42.47 i mål.

Efter det gjorde jag en satsning för att komma under 90 minuter i samma lopp året därpå. Det gick åt helvete. Tidigt i mars diagnostiserades fel på mitt hjärta och jag gick med mer eller mindre dödsångest i närmare fem månader. Förbannat olustigt helt i onödan. Det var inget annat än kotor och skit som låg fel och som en kiropraktor fixade på några minuter. Träningen tog vid men fem månader hade gått förlorat. Det blev fyra veckor hård träning som avslutades med en veckas förkylning. Ändå lyckades jag göra 1.35.30, sju minuter bättre än året innan.

I år har siktet i första hand varit inställt på Göteborgsvarvet, 17 maj. Ett halvårs vikarierande i barnomsorgen har dock satt sina spår… Jag har varit mest förkyld hela tiden och träningspassen har varit väldigt få och alldeles för korta. När jag för närmare två månader sedan skulle ta tag i det på riktigt gick vänster knä sönder. Jag vet inte vad det är som är fel men ont gör det.

Så uppladdningen till Göteborgsvarvet har även det varit uselt. Några få pass över 5 km har det blivit de två senaste veckorna. Bara 5 km för att inte överanstränga knät. Innan det hann jag nog bara springa milen vid ett tillfälle i år.

Med det i åtanke ter sig idén jag fick tidigare i veckan helt urbota korkad. För att kompensera bristen av träning fick jag för mig att springa Kungsbackaloppet imorgon.

Träna inför ett halvmarathon med att springa ett halvmarathon. Och dessutom göra det så gott som otränad. Och med inte helt kurrant knä. 21 kilometer på asfalt. Kanske inte min bästa idé. Men, va fan…