Med sikte på Göteborgsvarvet
Idag är det 20 dagar kvar till Göteborgsvarvet.
Förberedelserna har som tidigare påpekats inte varit något vidare. Det är inte så förbannat mycket att göra åt. Tidigare målsättningar får stå åt sidan. Nu handlar det bara om att göra det så bra som möjligt.
Det trasiga knät stör mig inte så mycket i löpningen om det är överdrivet väl bedövat med liniment. Men efter passet värker det gärna ett par dagar vilket gör att träningsdosen inte kommer i närheten av den önskade. Läkare har skrivit diagnosen Runners knee och utfärdat remiss till röntgen. Ingen idé i att spekulera i resultatet av det. Bättre att bita ihop, låta det göra ont och hoppas på det bästa.
Förra lördagen kan man påstå att satsningen mot Göteborgsvarvet inleddes via en halvmara i form av Kungsbackaloppet. Knät kändes inget vidare i ett par dagar och nästa pass blev ett snabbare pass över 6 kilometer i tisdags vilket gjorde knät än mer illa däran.
Det blev vila i fyra dagar och först idag kom jag ut igen. Backintervall stod på schemat. Knät kändes ok och jag klarade av att pressa ur mig varenda droppe energi. Sammantaget mycket nöjd.
Nu går jag in i en period av två veckors stenhård träning och hoppas att knät tillåter åtminstone tio pass. Sedan fem dagars vila för att vara fräsch till Göteborgsvarvet.
Men att det får flyta på som önskat är väl mer lögn än möjligt…
Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, skador
Kanske liknande
Taggar
Share This
jisses. du får det inte att låta särskilt kul!
för övrigt. mina gubbar hade nog behövt ett göteborgsvarv eller två. en poäng mot gais är knappast glädjande. och ja, jag vet att gnagarna gjorde mål. men.. är gefle så mycket att hänga i granen?
äh. jag är bara bitter.
fräs.
Ullrika:
Kul? Vem har påstått att det ska vara kul?
Nä, skador är aldrig kul, men det är ju på sommaren loppen går. Skadad kan jag vara på vintern… Det är bara att bita ihop. Det får bära eller brista!