Och i mål…
Arrangören av det här spektaklet kan dra åt helvete.
Göteborgsvarvet. Vilket jävla skämt…
De är jävligt kaxiga och påpekar att varvet är världens näst största halvmarathon. För att man ska leva upp till det kanske man ska låta bli att ha stora delar av banan som bara är två meter breda. Eller åtminstone seeda fältet så att man slipper bli ståendes på flera ställen för att en hord gravida flodhästar kollapsat och blockerar vägen.
Återkommer med detaljer i ämnet imorgon. Nu ska jag iväg och grilla. Och trycka i mig något drickbart. Vad som helst, bara det är alkohol i.
Stort tack till de vänliga själar som stod och hojtade glatt och livligt på mig längs banan.
Sluttiden 1.42,42 får väl anses acceptabel under rådande omständigheter.
Det trasiga knät gör ont. Förbannat ont. Men jag tog mig i mål utan att vara det minsta trött. Det är väl det minsta man kan begära. Att man ska få vara trött efter ett halvmarathon.
Just nu är jag både förbannad och till viss mån lite nöjd. Märklig känsla.
Andra bloggar om halvmarathon, göteborgsvarvet, göteborg, löpning
Kanske liknande
Taggar
Share This
gravida flodhästar eller icke. du är duktig som sprang!
kanske är du lite lessen för att AIK:s chanser till europaspel dansades bort iom förlusten mot skånisarna?
Ullrika:
Får man inte spela i Europa om man vinner SM-guld?
jo.
Imponerande prestation!
Jag jämför din tid med mina egna kilometertider
på betydligt kortare sträckor och well…det var som
jag skrev tidigare. Du lirar i en annan divension än jag.
Extra skönt då att du sprang lite för min ära också! Haha
usch…division menar jag såklart.
Joaquim:
Tack, tack. Men arrangören missunnade oss ett bättre resultat.