Säsongspremiären avklarad.
Med tanke på hur sliten jag kände mig under en längre tid innan loppet så var kanske målet aningen högt ställt. Med tanke på hur sliten jag kände mig under en längre tid innan loppet så gjorde jag kanske ändå en hyfsad insats.
Plats 66 av 182 låter väl ok, däremot missade jag personbästat med retliga 21 sekunder.
Positivt dock att jag hade farten i kroppen men att jag själv omöjliggjorde en rekordsänkning i och med en alldeles för hård öppning. Personbästa ligger på 4.30/km och siktet låg på runt 4.25 med aningen lägre öppningsfart. Nu vet jag inte riktigt vad som hände för jag öppnade med 4.03 följt av 4.15 och 4.15 och efter det var jag bra trött redan då. Resten av resan var mest en sluggerfight för överlevnad. Milen passerades på 43.30 (4.21/km) och jag hade fortfarande stora förhoppningar om personbästa. Ett tempo på 4.37 in i mål hade räckt.
Den höga utgångsfarten och värmen tog dock ut sin rätt. Vid vändpunkten i Lindome och hem till Kungsbacka besvärades vi även av en kraftig motvind och trots att jag slet och tyckte mig hålla en hyfsat hög fart låg kilometertiderna på runt 4.45.
Nu väntar ett par dagars vila och sedan tio dagars stenhårdträning med sikte på Göteborgsvarvet 16 maj.
Nu fortsätter jag att gräma mig över min idiotiska öppning.
Vem fan sa Friskt vågat – hälften vunnet…?
Andra bloggar om löpning, halvmarathon, kungsbackaloppet
11:34 april 26, 2009
Publicerat av
rosenblom |
6 kommentarer
etiketter: halvmarathon, kungsbackaloppet, löpning
Jag kunde inte se det. Men något i hennes röst lät avslöja ett högst hånfullt leende.
Jag såg hans leende. Lika hånfullt. Så brett att hans mungipor närapå möttes i nacken.
Nu tvivlar jag själv.
Hennes leende. Hans leende. Deras reaktion efter att ha tagit del av min målsättning i år. Att sänka mitt personbästa på halvmaran från 1.34,45 till under 1.27,30.
Hon, min naprapat. Han, någon gammal triatlet på gymmet. Båda lika övertygade om att jag kommer misslyckas. Det är ett jävligt högt ställd mål. En sänkning med drygt sju minuter. Mer än 20 sekunder per kilometer.
Jag får ju aldrig vara frisk tillräckligt länge. Så det är klart att jag själv börjat tvivla.
Deras övertygelse – min tändvätska. Fan va skönt om jag kunde lyckas. Idag börjar jakten. Kungsbackaloppet. Förra året plats 106 av 176 på 1.44,12. Enligt uppgift skall 300 starta idag. Ur form som jag är vet jag inte riktigt vad som är realistiskt men jag sätter målet som om allt var som det ska. Dagens mål: topp 100, och personbästa. Årsmålet har jag nog störst chans att nå i Halmstad i Augusti.
Andra bloggar om löpning, halvmarathon, kungsbackaloppet
08:04 april 25, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: halvmarathon, kungsbackaloppet, löpning
När nu ändå löpningen berörts. Dags att gnälla lite…
I vanlig ordning har sjukdom och skador jävlats med mig. Jag önskar jag kunde påstå att jag inte längre är lika bitter. Det kan jag inte. Däremot inser jag att det omöjligen kan vara oavbruten otur.
Gubben är gammal. Helt enkelt.
Sommaren 2006 fick jag för mig att jag skulle börja med löpning. Mest för att hålla formen när fotboll inte längre var roligt. Tävlingarna skulle bli en naturlig motivationsfaktor.
På hösten sprang jag mitt första halvmarathon och sedan tränade jag stenhårt i ett halvår. Då kom första käftsmällen. Kortfattat enligt läkare en åkomma på hjärtat som visade sig vara något en naprapat kunde justera på några få minuter. Sex månaders dödsångest och förlorad träningstid. Jag fick grönt för träning en månad innan Stockholm Halvmarathon och tvingades forcera träningen så pass att jag blev sjuk efter loppet.
Sjukdomarna avlöste varandra när jag senare under hösten började jobba på förskola. I början av 2008 när jag äntligen kom igång med träning drabbades jag av löparknä och så var jag borta ett par månader igen. Senare på våren sprang jag Kungsbackaloppet och Göteborgsvarvet otränad var efter jag kunde förbereda mig en del inför Prinsens minne i Halmstad. Nertränad och åter till förskolan efter semester var det nya sjukdomar och fram till årsskiftet var det ständig halsfluss och tre penicillinkurer.
Toppen. Verkligen.
Som grädde på moset har jag behandlats av naprapat för ett par tusen för någon gamnacke som har täppt till luftvägarna. I mitten av februari kom träningen igång igen och i vanlig ordning existerar inget skynda långsamt.
Så nu sitter jag förbannat sliten och inte alls så laddad och försöker hitta något positivt att ta med mig till årets första lopp, ett halv marathon under namnet Kungsbackaloppet med start om knappt tretton timmar.
Gnäll. Gnäll. Gnäll. Jag vet. Men också sant.
Andra bloggar om löpning, halvmarathon, kungsbackaloppet, skador, sjukdom, penicillin, naprapat, hjärtproblem, träning, förskola, gamnacke, gnäll, bortförklaringar
22:29 april 24, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: bortförklaringar, förskola, gamnacke, gnäll, halvmarathon, hjärtproblem, kungsbackaloppet, löpning, naprapat, penicillin, sjukdom, skador, träning
Tre dagar kvar till Kungsbackaloppet. Mitt sjunde halvmarathon. Årets första. Ytterligare tre är inplanerade.
Igår gjorde jag mitt sista pass innan loppet. Någon slags kolhydratladdning inleddes med en halvtaskigt planerad glykogentömning.
Jag har känt mig lite övertränad den senaste veckan. Jag har tränat för mycket utan att vila och kroppen är stum och trött och svarar inte på order. Så gårdagens pass skulle svara på funderingar om formen. Den skulle visa sig vara allt annat än önskat.
Efter en dryg timme på väg hem löpandes genom ett bostadsområde kliver en skolflicka ut framför mig…
Vill du köpa majblomma?
Promenadvarning?
Plötsligt ser jag inte alls framemot säsongspremiären…
Andra bloggar om löpning, kungsbackaloppet, halvmarathon, majblomma
13:32 april 22, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: halvmarathon, kungsbackaloppet, löpning, majblomma
