Stockholm Marathon. Elitloppet. Mors dag.
Det kommer kanske inte som en chock att jag reser till Stockholm idag. Det vore kanske märkligare om jag stannade kvar i Göteborg…?
Hur som helst är ingen av nämnda möjliga anledningar skälet till att jag återvänder som hastigast till Stockholm.
Det är någon slags slutcasting till Sveriges kanske bästa tv-program någonsin. Jag är kallad.
Alea iacta est.
14:08 maj 29, 2009
Publicerat av
rosenblom |
1 kommentar
Det kan tyckas löjligt att älta det där loppet…
Hur fan orkar han sitter någon och undrar.
Göteborgsvarvet var ett jävla nederlag. Ett hånfullt nederlag. Slitsamma träningspass, försakad annan tid och noggranna förberedelser. Mentalt tung glykogentömning, tradig kolhydratladdning och påfyllning av vattendepåer. Det är inte så jävla lätt att lägga bakom sig och ”komma igen”.
”Kom igen…” sa någon. Vad då ”kom igen”??! Dra åt helvete.
Det är ett jävla projekt med alla förberedelser. Lägg till detta allt som försakas. Allt som får stå tillbaka bara för att det inte passar in i planen. Människor jag borde ägnat mer tid. Saker jag borde ha gjort.
Man planerar, försakar och skapar förutsättningar för att lyckas. Sen sitter det några jävla clowner och inte ger en möjligheten. Några som upprepade gånger ljuger om förbättringar och om att ha gått deltagarna till mötes om en trängselfattig tävling. Allt de gör är att utöka antalet deltagare och ta mer betalt och dessutom skryta om hur stora och bra de är…
Det är väl frivilligt att delta? Jo då. Men ska jag förmoda att de ljuger när de hyllar sina förbättringar?
Jag ska på intet sätt jämföra mig med någon elitidrottare men jag vill ändå ställa två besvikelser bredvid varandra.
Susanna Kallur var en av favoriterna till guldet i OS i somras. Massiva förberedelser och höga förväntningar. Som jag. Höga förväntningar om än av annan kaliber och om inte massiva förberedelser så åtminstone ganska omfattande för att samtidigt bära ett heltidsjobb. Ivägen för Kallur stod en häck. Ivägen för mig en jävla massa häckar. Bredarslade flodhästar. I Kallurs fall tillhör det hennes idrott. I mitt fall bara ett uselt arrangemang. Kallur har sig själv att skylla. Jag skyller på arrangören.
Ett helt land led med och tyckte synd om Kallur. Var det så synd om henne? Fick hon inte bara skylla sig själv? Hon kan ju knappast planerat sitt lopp utan en tanke på häcken.
Fokusera på det positiva påpekade någon i en kommentar till tidigare inlägg. Det positiva… Vad skulle det vara? Att jag tog mig i mål. Jippi…?
Men ändå, det var ju mer än vad Kallur klarade av.
intressant om träning, löpning, göteborgsvarvet, planering, familj, susanna kallur, friidrott, os, flodhästar, häck
12:15 maj 29, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: familj, flodhästar, friidrott, göteborgsvarvet, häck, löpning, os, planering, susanna kallur, träning
Jag har tidigare följt min teori om att varje löppass skall vara ett maxpass. Att gå ut och jogga har aldrig känts särskilt meningsfullt.
Det senaste året när jag börjat ta löpningen på lite mer allvar och börjat läsa på för att nå så bra resultat som möjligt har såkallade återhämtningspass smugit sig in i träningen.
Efter att totalt oförberett och på ett i synes destruktivt sätt avverkat ett maxpass i fredags och dessutom slagit personbästa på testdistansen lät jag mig vila i tre dagar och gick ut på samma pass igår. Lika uselt förberedd och med ännu mindre mat under dagen.
Med bara vilja som bränsle noterade jag ännu ett personbästa. 2o sekunder bättre än i fredags. Och i mål var jag så där härligt slutkörd. Helt tom. Alarmerande nära att kräkas. Som jag alltid kände förr. Precis som det skall kännas efter ett högkvalitativt pass.
De här förbannade återhämtningspassen har låtit lura mig att man inte behöver ta ut sig. Som följdfel har min förmåga att pressa mig minskat vilket i sin tur har gjort det svårt att verkligen ta i de pass när tanken är just den. Jag är alltid så förbannat fräsch efter varje pass. Det kan inte finnas någon vits med det.
Igår fick jag äntligen känna mig så där härligt förstörd. Med krampande mage, olustigt nära till att kräkas och total frånvaro av matlust.
Helt underbart.
Andra bloggar om löpning, träning, återhämtning, jogga, kräkas
12:20 maj 27, 2009
Publicerat av
rosenblom |
4 kommentarer
etiketter: återhämtning, jogga, kräkas, löpning, träning
Det kanske inte var så smart. Faktiskt inte det minsta genomtänkt.
Men jag var tvungen. Jag var så förbannad. Jag var tvungen att få det ur mig.
Jag är fortfarande förbannad sedan Göteborgsvarvet. I fredags gjorde jag mitt första löppass sedan hånet lördagen 16 maj.
Som resultat av någon slags GI-diet som startade efter varvet hade jag inte ätit nämnvärt med kolhydrater på fem dagar. Den här dagen hade jag knappt ätit överhuvudtaget. Inte heller druckit något förutom några koppar kaffe. Nästan hela dagen hade jag suttit framför datorn. Jobbat, slösurfat och spelat spel med dottern.
Kvällen kom och med den det planerade passet. Ont i ryggen, allmänt trött och ganska hungrig. Jag borde ha följt planen och genomfört ett lugnt längre pass. På sin höjd. Kanske till och med avstått. På intet sätt hade jag skapat förutsättningar för ett kvalitativt pass. Inte heller brydde jag mig om att värma upp.
Bara ilska drev mig. Jag gick hemifrån för att ställa mig på startlinjen femtio meter hemifrån och ge mig av. Jag ville bevisa för mig själv att jag var i form för de mål jag hade satt till Varvet.
Jag har en ganska backig asfaltsslinga på 11,5 km som fungerar som formmätare. Det säger sig självt. All inverkan jag lyckats åstadkomma borde ha fällt ett negativt utslag. Så blev det inte. Den tid som jag gjorde förra sommaren innan mitt nuvarande personbästa på halvmaran krossades med 55 sekunder. Med en ordentlig uppladdning känns det som om jag hade slagit det med två minuter. Jämförbart med en tid på Göteborgsvarvet på 1.31.
Smart? Vem bryr sig? Nu har jag anledning att göra er uppmärksamma på att formen är utmärkt. Och att jag har fog för gnället.
Andra bloggar om löpning, halvmarathon, göteborgsvarvet, gi, uppladdning, målsättning
20:26 maj 25, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: gi, göteborgsvarvet, halvmarathon, löpning, målsättning, uppladdning
Jag känner mig inte riktigt klar med gnället om Göteborgsvarvet.
Men så går det när de slår sig för bröstet och påstår att de är störst, bäst och vackrast. Då förtjänar de all skit som möjligen går att gräva fram.
Nu handlar det om materialet arrangören förser oss med. Det som vi tvunget måste använda.
Nummerlappen skall fästas på bröstet. Man gör det med de säkerhetsnålar arrangören bifogar nummerlappen. Mina nålar var begynnande rostiga. Svetten verkar sedan haft förödande konsekvenser på stålet som börjat rostat något alldeles jävligt under loppet. Det får givetvis till följd att mitt helt nya vita linne nu har fläckar av rost på. Trots att jag tog bort nålarna redan tio minuter efter målgång.
Det kostar 400 att delta i loppet. Förslagsvis tar ni ut ytterligare en femma så att vi kan få rostfria nålar i fortsättningen. Störst, bäst och vackrast och rostiga säkerhetsnålar…
Tidtagningen sker med ett chip som kan fästas på olika ställen på deltagaren. Det kan sitta i nummerlappen eller i en plastpryl som du fäster i snörningen på skon. På varvet skall denna plastpryl fästas med kardborrband runt smalbenet. Tanken att bära detta styva och lite kantiga band kändes inte alls bekväm då värmen gjorde att jag ville ha strumpor utan skaft. Men så tänkte jag att loppet som är störst, bäst och vackrast omöjligen kan använda sig av tvivelaktigt material.
Efter tio kilometer kände jag hur bandet började skära in i huden och i mål blödde jag runtom där bandet suttit. Nu ser det mest ut som om någon kapat benet på mig och återfäst det. Ett sött litet minne från världens största, bästa och vackraste halvmarathon…
Ute på banan serveras vatten och sportdryck från Enervit. Enervits muggar är dock av så pass dålig kvalitet att det känns som om man dricker ur ett kuvert. Helt omöjligt att få mer i munnen än i ansiktet. Precis som det ska vara i världens största, bästa och vackraste halvmarathon…
Rostiga säkerhetsnålar som förstört material för 400 kronor, tidtagningsvariant som skurit blödande sår runt smalbenet och sportdryck i muggar omöjliga att dricka ur. Att addera till den uppenbara och redan omnämnda trängseln. Världens största, bästa och vackraste halvmarathon… Jag vet inte. Det kanske är jag, men jag får inte ihop det…
intressant om göteborgsvarvet, halvmarathon, löpning, skryt, nummerlapp, säkerhetsnål, tidtagningschip, enervit, vätskekontroll
15:05 maj 22, 2009
Publicerat av
rosenblom |
5 kommentarer
etiketter: enervit, göteborgsvarvet, halvmarathon, löpning, nummerlapp, säkerhetsnål, skryt, tidtagningschip, vätskekontroll
Ilskan har svalnat en aning.
Dock kan jag inte låta bli att förvånas av arrangörens respektlöshet mot deltagarna. Man är jävligt kaxig och påstår sig vara världens största halvmarathon. Utan att alls bry sig det minsta om att skapa förutsättningar för det.
Trängseln är alldeles jävlig. Att jag startade i grupp 3 jämfört 16 förra året gjorde föga skillnad.
Som parad vore det ett bra arrangemang. Som världens största halvmarathon är det uselt.
Matts Olsson skriver en lustig krönika i GT. Göteborg är bäst i världen stönar han samtidigt som han vaxar delfinen och uppmanar stockholmarna att stoppa upp Stockholm Marathon i arslet. Störst, bäst, vackrast. Det må i år ha blivit störst vad gäller löpare som tagit sig i mål. Samtidigt är det världens smalaste halvmarathon. Så… Bäst? Hur fan då?
Jag skrev samma sak förra året och fick en massa skit för det. Det är ju för fan en folkfest, väsnades någon Örgryte-supporter som av naturliga skäl sällan uppskattar tävlingsmoment. Om det nu är en folkfest och inte alls en tävling… Varför klockar man deltagarna? Vad gör kenyanerna där? Varför koras svenska mästaren? Varför finns det startgrupper överhuvudtaget? Varför startar inte alla samtidigt?
För tre veckor sedan i Kungsbackaloppet öppnade jag första kilometern på 4,03. I lördags var jag uppe i gräs och lera och sprang så snabbt trängseln tillät och öppnade på 4,45…
Endast 41091 av 53848 anmälda kom till start. Om ytterligare 12857 startat… Hur i helvete hade det sett ut då…?
Andra bloggar om göteborgsvarvet, halvmarathon, friidrott, folkfest, stockholm, stockholmare, göteborg, matts olsson, gt
12:16 maj 18, 2009
Publicerat av
rosenblom |
6 kommentarer
etiketter: folkfest, friidrott, göteborg, göteborgsvarvet, gt, halvmarathon, matts olsson, stockholm, stockholmare
På begäran…
Tiden var ju inte i närheten av de 1.32 jag siktade på. Det har sina förklaringar. Dock lyckades jag nå målet topp 3000. 3735 placeringar högre upp i resultatlistan jämfört med förra årets plats 6227. Dessutom förbättrade jag tiden från förra året med 6,52 även om jag missade mitt personbästa på distansen med 1,06.
Min klocka visade 1.35,49 och den SMS-service med mellantider som tillhandahölls levererade sluttiden 1.35,49. Märkligt nog har arrangören lyckats fantisera ihop en ny tid…
Nu siktar jag på att göra under 1.30 i någon liten tävling och därmed rättvist nå en bättre startplats i nästa års varv.
Andra bloggar om göteborgsvarvet, halvmarathon, mellantider, prevas
14:30 maj 17, 2009
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
etiketter: göteborgsvarvet, halvmarathon, mellantider, prevas
Världens största halvmarathon skanderas det i varje hörn och varenda jävel med mikrofon upprepar helvetet.
Världens största halvmarathon… Vad fan är vitsen när det går på världens smalaste bana? Förra året startade jag bland flodhästarna längst bak så det är klart att det skulle bli trångt. Ändå lyckades jag jobba till mig en tid som tog mig upp i startgrupp 3. Vad fan hjälpte det?
Vad är det för joker som seedar det här loppet? Det gick så långsamt så att det var pinsamt och efter två kilometer passerade jag om folk som gick… De första elva kilometerna var bara ett jävla trippande och sick-sackande. Start, stopp, hit, dit, vänster, höger, armbåge här och en där.
Det dröjde elva kilometer innan man kunde ta ut steget men då hade jag redan förlorat så mycket tid att det inte gick att reparera.
Sluttid: 1.35,49 Placering: Inte publicerat än. Hittas senare här.
Om arrangören och staden nu ska slå sig för bröstet, vara så förbannat uppblåsta, kalla sig världens största och dessutom ta ut en anmälningsavgift på 400 kronor så får de fan se till och spärra av lite större ytor.
Jag är inte klar med mitt gnäll så jag återkommer i ämnet. Var så säker.
Andra bloggar om halvmarathon, göteborgsvarvet, göteborg, flodhästar
18:30 maj 16, 2009
Publicerat av
rosenblom |
9 kommentarer
etiketter: flodhästar, göteborg, göteborgsvarvet, halvmarathon
Då var det start om knappt tre timmar och helt ärligt känns det sådär. Det var inte alls lätt att få i sig någon frukost. Möjligen är det någon slags nervositet som jävlas med mig. Dessutom ser det ut att bli jävligt varmt. Hur som helst. Det går nog över.
Här har jag sammanställt lite information kring loppet med fokus på mig. Håll till godo.
Via länken nedan finner du en videofilm som tar dig genom den 21,1 kilometer långa banan.
Se filmen från banan
Vill du ha mina mellantider per sms alltefter jag passerar kontrollerna gör du så här…
Sms:a GV 9652 till 72700
Tjänsten stöds av Telia, Telenor, Tele2 och Tre. Kostnad 25 kronor per beställning, plus ordinarie SMS-taxa.
Nedan historik och målbilder för att ha något att jämföra mellantiderna med.
GV2008 är tiderna från varvet förra året, PB är personbästat på distansen från Prinsens Minne i Halmstad förra året. Mellantiderna är skattade efter sluttiden och antagandet konstant fart. Mål – Ok, känns kanske lite väl tufft men ändå något jag kräver av mig själv för att vara nöjd. Mål – Bra, känns omöjligt men det är målet på distansen den här säsongen.
Förra året hamnade jag på plats 6000 någonting. I år är drygt 53000 anmälda och siktet är ställt mot topp 3000.
Resultat från årets lopp kommer att publiceras här.
Andra bloggar om göteborgsvarvet, halvmarathon
11:25 maj 16, 2009
Publicerat av
rosenblom |
1 kommentar
etiketter: göteborgsvarvet, halvmarathon
Göteborgsvarvet närmar sig.
För 19 dagar sedan sprang jag Kungsbackaloppet. Ett halvmarathon som jag hyfsat snabbt skakade ur benen.
Tre dagars vila och sedan har det varit full satsning på varvet. Under 11 dagars hård träning har fokus legat på hårda intervallpass och lugna distanspass.
I söndags gjorde jag sista tunga jobbet. 6×1900 i 4.03 min/km-tempo. 60 sekunders vila mellan seten på vilken jag tvingades förflytta mig 70 meter för att nå rätt startposition. 1900meter kan låta märkligt. Det har sin anledning. Jag hade sparringpartner, en gammal triatlet som är mig överlägsen. Han sprang 2000-ingar och för att hålla det matchlikt fick jag 100 meters handikapp. Mycket nöjd lyckades jag hålla undan de fem första seten men passerades den sjätte.
En bra avslutning på en bra uppladdning. Vila två dagar och minimerat kolhydratintag och igår ett sista lugnt pass för att tömma glykogendepåerna. Nu blir det mest kolhydrater. Och vatten. Och vatten. Det är fan det värsta med löpningen. Att man ska behöva dricka så förbannat mycket vatten.
Förra året startade jag som debutant i sista startgrupp. De gravida flodhästarna till trots tog jag mig då upp till stargrupp 3. Starttid 14.18 istället för närmare 16.00 ifjol. Vilket betyder att jag kommer att gå i mål i år tidigare än vad jag startade förra året.
Andra bloggar om löpning, halvmarathon, göteborgsvarvet, träning, kolhydratladdning, vatten, flodhästar
16:16 maj 14, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: flodhästar, göteborgsvarvet, halvmarathon, kolhydratladdning, löpning, träning, vatten
