Det är fan inte lätt att hänga med i svängarna.
Till och med skadorna har svårt att hänga med. Efter lunch trotsade jag smärtan och gav mig iväg för att köra lite intervaller. Åtta tusingar i 4.00-tempo med en minuts vila skulle visa sig lite för kaxigt idag så jag slog av lite grann efter fyra och gjorde de avslutande fyra i 4.20-tempo.
Nu känner jag ingenting i benhinnorna… Som jag konstaterade tidigare idag. Vila är farligt. Skadorna hinner ikapp dig. Ut och spring ifrån dem.
andra bloggar om löpning, skada
17:15 augusti 28, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: löpning, skada
Jag avlämnade lite smått motvilligt någon slags träningsrapport i tisdags. Sedan dess har det inte gått något vidare. Helt ärligt har det gått åt helvete.
Från att ha besuttit en mycket god känsla i tisdags känns det nu mest olustigt. Olustigt med en tvist av förvåning.
Tidsplaneringen fick underkänt i tisdags och jag hann inte med mer än tjugo minuter lätt jogg som uppvärmning till ett corepass. I onsdags vägde benen varsitt tåg och jag trodde jag var klok när jag avstod träning helt och hålet. Igår genomförde jag sedan tidernas kanske kortaste löppass.
Under dagen tilltog det och fram mot kvällen var det nära på obehagligt. Det är vänsterbenet som spökar igen. Benhinnan den här gången. Omöjligen som följd av träning. Det kan jag påstå eftersom jag vilat ett par dagar. Men kan just vilan vara orsaken? Vad ska det annars vara?
Hur som helst. Jag svidade om och snörade skorna och tog mig de två trapporna ner och ut genom porten. Jag hann kanske tio meter innan jag upptäckte att jag inte hade klockan på mig. Jag återvände och på vägen upp för att hämta klockan lät jag benhinnan sätta stopp för passet. Det kändes inte rätt. Och idag känns det värre.
Jag trodde jag var klok när jag avstod träningen när benen var slut. Idag är jag inte lika säker att vila är bra för kroppen. Jag har tränat bort värken i knät och nu efter ett par dagar vila kommer nästa skada. Att vila är farligt.
andra bloggar om löpning, träning, vila, skada, benhinna
08:50 augusti 28, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: benhinna, löpning, skada, träning, vila
Jag löptränar. Tror jag. Trodde jag. Mer fundersam nu. Kanske är det så att jag bara springer. Det är kanske inte så illa det. Det blir ju några mil i veckan. Men så mycket träning är det kanske inte.
Läser lite bloggar och terminologin är inte alltid helt bekant. De springer kortdistans, långdistans, snabbdistans, intervaller av alla möjliga slag och tröskelpass och hur mycket roliga och obegripliga namn som helst. Det verkar inte spela någon roll hur pass snabbt eller brant eller långt man springer. Bara man har ett namn på det. Så, jag är kanske ingen löpare. Världens enklaste sport är kanske inte så enkel. Jag springer kanske mest bara omkring.
Jag har använt någon term nångång. Jag ville ju va en i gänget. Jag tror jag använde den korrekt. Men jag blundade och valde någon term på måfå. Så. Helt säker kan jag inte va.
Men det är klart. Jag vill ju också kunna kalla mig löpare. Så idag har jag kört ett sånt tröskelpass. Men det ska erkännas. Jag kände mig lite som Karate Kid. Han som vill träna karate men fick vaxa bilar.
Där låg jag hos tandläkaren. Två hål skulle lagas.
Bedövning?
Nej fan. Jag ska köra ett sånt där tröskelpass…
…förklarade jag och log, säkert sådär fånigt som en nykär, samtidigt som jag drömmande kunde se bilder på hur lagerkransen lades på min hjässa efter segern i något prestigefyllt marathon. Jag kände mig som en löpare. På riktigt. Eller… Ja. Åtminstone som Karate Kid. Wax on. Wax off. Fan va ont det gör. Funkar verkligen det här…?
Att laga hål, inte ett utan två, väldigt långt bak i käften utan bedövning kräver sin ansträngning. Och nog kan jag väl skryta med en något högre smärttröskel nu.
Fler tips på tröskelpass mottages tacksamt. De är inte särskilt roliga. Men de heter ju nåt…
andra bloggar om löpning, träning, löpare, tröskelpass, karate kid, tandläkare, bedövning, smärttröskel
18:32 augusti 26, 2009
Publicerat av
rosenblom |
5 kommentarer
etiketter: bedövning, karate kid, löpare, löpning, smärttröskel, tandläkare, träning, tröskelpass
Jag hade tänkt formulera någon slags sammanfattning och utvärdering av svenskarnas insatser i friidrotts-VM. Jag har dock viktigare saker för mig än att återuppfinna hjulet. Det hjul som jag motvilligt vill erkänna Mats Wennerholm uppfunnit. Hans sammanställning stämmer mycket väl in med den jag nu slipper skriva.
Dock vill jag göra några få och en större och mer västenlig justering.
Först och främst måste man ännu en gång fundera över rubriksättarna. Eller så enas vi snabbt om att de inte är värd en enda tanke. Rubriken ”Betyget: Uselt” speglar på intet sätt Wennerholms text. Han är inte ens i närheten av att använda orden.
Tiokamparen Nicklas Wiberg erhåller fyra plus med motiveringen…
VM:s stora – och enda – positiva överraskning. Slog Henrik Dagårds femton år gamla svenska rekord…
Så långt allt korrekt.
… Kan han höja sig ytterligare några decimeter i stav, slåss han om medaljerna redan i EM nästa år.
Visserligen även det hyfsat korrekt. Men när media alltid kräver det omöjliga blir det lätt löjeväckande när Wennerholm helt och hållet missar möjligheten att ställa, om inte ett krav så åtminstone ett rimligt högt mål. Låt mig skrika ut det som Wennerholm inte är kapabel nog att räkna till…
Wiberg tar guld i EM.
Och han behöver inte höja sig ytterligare några decimeter i stav. Wennerholm använder ytterligare några decimeter i stav som om det handlade om spjut. Att höja sig ytterligare några decimeter i stav är ett väldigt stort steg. Och i det närmaste monstruöst när man redan nyligen höjt sitt personbästa med 30 centimeter. Saken är den att hade Wiberg lyckats med det förbannat omöjliga att höja sitt personbästa från 4.20 till 4.90 hade han ändå missat bronset med två poäng.
Vägen till guldet ligger i att få ihop det i alla grenar. Wiberg lyckas bli sjua och slå svenskt rekord trots två ganska grova missar. Missat personbästa med 27 centimeter i längd och med åtta centimeter i höjd. Hade han tangerat sitt personbästa i dessa grenar, vilket såklart är evigheter mer troligt än att han skulle hoppa 5 meter i stav, skulle han tagit bronset med 19 poängs marginal.
Dessutom, vilket Wennerholm inte verkar vara bekant med, deltar varken amerikaner eller kubaner på ett europamästerskap och förutsatt att han nu hade tangerat personbästat i längd och höjd vore han bäste europé i VM.
Med den enkla matematiken ska Wiberg vara en av guldfavoriterna i EM även om han inte lyckas höja sig ytterligare några decimeter i stav…
Övriga då? Gör man sin bästa tävling när det gäller ska man ha godkänt (Daniel Almgren, Ulrika Johansson). Oavsett om det bra räcker till en blygsam placering. Mycket mer än det bästa någonsin kan man inte begära. Höjdhopparna (Linus Thörnblad, Emma Green) fick brottas med svåra förhållanden och då får snarare placeringarna ge godkänt snarare än höjderna. Sedan var det en löjligt stor mängd svenskar som var långt ifrån vad de borde kunna prestera.
Wennerholm syftar på de senare nämnda och avslutar…
Men frågan är om de har i ett VM att göra.
Möjligen inte. Men. Klarar man kvalgränsen tycker jag absolut att de ska få åka. Att sedan kvalgränserna verkar åt helvete för låga är en annan sak…
Läs även andra bloggares åsikter om sport, friidrott, friidrotts-vm, mats wennerholm, rubrik, rubriksättare, nicklas wiberg, tiokamp, stavhopp, spjut, daniel almgren, ulrika johansson, linus thörnblad, emma green, kvalgräns
12:58 augusti 26, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: daniel almgren, emma green, friidrott, friidrotts-vm, kvalgräns, linus thörnblad, mats wennerholm, nicklas wiberg, rubrik, rubriksättare, spjut, sport, stavhopp, tiokamp, ulrika johansson
Jag noterar att jag inte redovisat några träningspass de senaste dagarna. Jag har helt enkelt inte haft tid. Jag har tränat så mycket.
Nåväl. Jag har förvisso tränat mycket, om än bara i förhållande till hur mycket jag brukar träna, men jag finner det inte intressant att redogöra för varje litet pass. Ett träningspass med en massa tider utan annan reflektion eller fundering låter sig bäst förbli just siffror på ett excelblad. En massa siffror gör ingen blogg.
På samma sätt som, vilket Snabba Fötter påpekar, en blogg bara väldigt tvivelaktigt kan kallas träningsblogg bara för att ett inlägg i sann Dagens-Outfit-anda råkar innehålla ett par tights och ett svettband.
Men för att inte bli föremål för ännu en utskällning förekommer jag mannen med piskan och redogör lite halvt inspirerat för den senast passerade tiden. Efter halvmaran förra lördagen vilade jag två dagar följt av tre dagars identiska pass. 11 km strax under 5.00-tempo. Kanske väl enformigt men jag kunde inte springa långsammare och längre för knät, kanske som bekant nu, protesterar vid lägre tempo. Och snabbare orkade jag helt enkelt inte. Dag 4 tillägnades löpbandet och åtta tusingar i 4.25-tempo med 2% motlut. Dag 5 vila och dag 6 återigen åtta tusingar på löpband, nu i 4.15-tempo. Dag 7 måste således vara gårdagen. 5 km i 4.10-tempo. Sammanfattningsvis drygt sex mil med upp-och-nedjogg på sju dagar. Jo, det är nog mer än vanligt.
Nöjd bror? Och hur går träningen inför Vasaloppet? Svårvallat utan snö? Rullskidor bror, rullskidor.
Känslan är god men styltorna är duktigt slitna nu. Jag ska försöka ignorera det senare och trycka på denna och hela nästa vecka för att sedan vila en vecka fram till Stockholm Halvmarathon. Mot nya rekord…
andra bloggar om löpning, träning, träningsblogg, dagens outfit
16:12 augusti 25, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: dagens outfit, löpning, träning, träningsblogg
Det kanske inte har framgått med önskvärd tydlighet. Det var en massa snack på förhand och i efterhand inte minsta uppföljning. Rekordet i Halmstad noterades utan norsk gas.
Den som är bekant med travsporten känner till uttrycket norsk gas. Ett huvudlag med skygglappar som slås på genom att dra upp skygglapparna för ögonen vilket gör att hästen bara ser rakt fram vilket i sin tur får hästen att anstränga sig mer.
Min norska gas är av annan natur och än så länge oförbrukad. Det har väl ärligt talat mest varit en snackis. En desperat följetång i jakten på nytt rekord på halvmaran. Det handlar naturligtvis om rakade ben…
I bedrövelsen över upprepade misslyckanden att slå personbästat på halvmaran sökte jag nya vägar att lyckas. Jag lyckades snubbla över något slags godkännande av rockkungen Jerry Williams men alla var inte lika nöjda. Jag önskar jag kunde skylla på att jag helt enkelt inte hann men ärligt talat var det nog besvikelsen i Kärlekens ansikte när jag presenterade idén som fällde avgörande.
Med orakade ben, eller ännu nedfällda skygglappar – vilket ni vill, slog jag ändå personbästat. Jag behåller min norska gas i backfickan. Eller skjortärmen. Eller var helst den bäst bevaras.
Det är dock en liten detalj jag kan behöva utveckla. I travet drar man i ett snöre in på upploppet för att aktivera norska gasen och hästen skall lägga i en extra växel. Om jag med någon kilometer kvar på en halvmara skulle behöva lite extra gas känns det möjligen lite mer omständigt att ställa sig och raka benen…
andra bloggar om löpning, trav, norsk gas, skygglappar, rakning, grooming, rakade ben
13:53 augusti 24, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: grooming, löpning, norsk gas, rakade ben, rakning, skygglappar, trav
Några tankar kring friidrotts-vm.
Ariane Friedrich har tydligen kritiserats för att bära solglasögon och påståtts vara arrogant. Just det. För solglasögonens skull. Att spanjorskan Ruth Beitia till och med hoppade hela tävlingen med solglas var tydligen inte värt att nämna i sammanhanget. Eller att uppskattningsvis ett femtiotal andra deltagare i mästerskapet bär detsamma.
Mäktigt när Friedrich sätter fingret mot munnen och på bara en sekund lyckas tysta 60000 åskådare. Mäktigt.
Jag trodde inte han hade någon. Men ikväll fick han visa upp sin suraste min. Yannick Tregaro var inte helt nöjd med regissören på tävlingarna ikväll. De där 200-pajasarna, som han kallade dem, prioriterades och Emma Green stoppades när hon stod och fokuserade inför sista hoppet på 1,99.
Caster Semenya står under utredning. Kvinna eller man? För en månad sedan visste ingen vem han var och han hade aldrig varit under två minuter på 800 meter. Nu är han nere på runt 1,55 och fullständigt pissade på övriga fältet i VM-finalen. Han bär en mans ansikte och en mans röst. Det mest märkliga i sammanhanget är att SVT:s trio Hård/Karlsson/Gärderud inte ens formulerade minsta tanke kring det i försöken i lördags. Fegisar.
Usain Bolt slog världsrekord igen. Märkligt nog är det mer fokus på vad Bolt skulle kunna göra istället för det fantastiska han faktiskt nyligen gjort.
Måste nämna våra stora kanalers våldtäkt på tiokampen. I två dagar har deltagarna slitit och både SVT och TV4 har följt Almgren och Wibergs jakt på respektive rekord. När det sedan ska avgöras bryter TV4 för nyheter och när man kommer tillbaka visar man i efterhand mindre än ett varv av Wibergs lopp som innebar en putsning av Dagårds 15 år gamla svenska rekord. Almgren visades överhuvudtaget inte trots att även han putsade sitt personliga rekord. Dessutom klippte SVT innan sista grenen igår, i vilken Almgren imponerade stort på 400 meter. Skandal SVT. Skandal TV4.
Niklas Wiberg. Nytt svenskt rekord. Mest anmärkningsvärt: 75.02 i spjut. I SM för två veckor sedan hade han med det resulatet krossat hela startfältet och vunnit guldet med över två meter.
intressant om sport, friidrott, ariane friedrich, höjdhopp, yannick tregaro, emma green, caster semenya, jacob hård, jonas karlsson, anders gärderud, usain bolt, världsrekord, tiokamp, daniel almgren, nicklas wiberg, våldtäkt, svt, tv4, friidrotts-vm, spjutkastning
00:04 augusti 21, 2009
Publicerat av
rosenblom |
6 kommentarer
etiketter: anders gärderud, ariane friedrich, caster semenya, daniel almgren, emma green, friidrott, friidrotts-vm, höjdhopp, jacob hård, jonas karlsson, nicklas wiberg, spjutkastning, sport, svt, tiokamp, tv4, usain bolt, våldtäkt, världsrekord, yannick tregaro
Två dagars vila fick vara nog. Jag hade möjligen önskat mig ännu en efter loppet i lördags men beslutet skulle visa sig inte vara mitt eget. Brorsan ringde och tyckte att jag var för jävla lat.
Så det var bara att bita ihop. Och för säkerhets skull var det väl bäst att inte låta det gå alldeles för långsamt heller. Man kan aldrig avfärda närvaron av spioner i dagens Big Brother-samhälle… Och faktum är att jag inte heller kan tillåta det gå i något lugnare tempo för då säger knät ganska omgående ifrån.
Men det var segt igår. Även om jag kände mig stark i hela loppet i lördags och riktigt fräsch i mål så är benen långt ifrån hundra. Igår försökte jag ändå trycka på en del. Jag öppnade kanske lite väl tufft och fick betala med en portion knäsmärta när jag inte kunde hålla tempot sista fyra kilometerna. Totalt dryga milen asfalt i 4.50 tempo.
Brorsan hade inte bara ris att leverera. Han berömde mig för att ha nått målet med viss del sparade krafter. Rekordet ska sänkas lite i taget, sa han. Helt enligt Sergej Bubkas skola.
Fan. Brorsan visar prov på affärssinne. Han kommer nog lyckas väl i sin nya verksamhet. Däremot råder det väl visst tvivel om jag har samma avkastning att vänta som Bubka hade på sina rekord.
andra bloggar om löpning, skada, sergej bubka, rekord
13:35 augusti 19, 2009
Publicerat av
rosenblom |
1 kommentar
Jag utlovade någon slags längre avhandling från tävlingen i lördags.
Nytt personbästa. 1.33.18 och placering 113 av 510 eller 118 av 636 om man i jämställdhetstider skall inkludera tjejerna i resultatet.
Skadorna som oroade… Vänster knä har spökat en tid. Jag trodde aldrig det skulle besvära mig. Redan efter tre, fyra kilometer började jag känna av det. Men det vore fel att påstå att det påverkade resulatet negativt. Låret som jag var uppriktigt orolig för och som jag trodde till och med kunde sätta stopp för start besvärade mig inget alls.
Märkligt nog kände jag mig riktigt stark under hela loppet. Hela tiden kände jag att jag hade en extra växel att lägga i. Att jämföra med i Motala då jag enligt Kärleken såg i det närmaste död ut efter sju kilometer.
Först efter 17 km började det kännas i benen. Ändå kunde jag strax efter det lägga i den där extra växeln och höja tempot och när en kilometer återstod infann sig den där underbara känslan när jag tryckte på än mer och benen svarade.
I Motala föll jag offer för en korkad öppning. 4.02 följt av 4.12 och avslutade sista 2,1km i 4.56-tempo. En i jämförelse blygsam men klok öppning i Halmstad la grunden till rekordet. 4.19 följt av 4.27. Sluttiden 1.33.18 ger ett snitt på 4.25/km och som ett tecken på gott disponerat lopp gick alla tre sista km under snittiden och den sista km var loppets absolut snabbaste, 4.10.
Och i mål var jag faktiskt inte helt tom vilket vittnar om att jag borde ha kunnat inleda den snabba avslutningen tidigare. Men. Va fan. Det blev ju ändå personbästa.
andra bloggar om löpning, tävling, halvmarathon, prinsens minne
12:30 augusti 18, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: halvmarathon, löpning, prinsens minne, tävling
402 Rickard Rosenblom går i mål med väldigt lätta steg.
Speakern levererade en korrekt analys.
Äntligen. Det var som om Gert Fylking stod i målfållan, tog emot mig i sin famn och skrek ut sitt karaktäristiska ÄNTLIGEN! Men i verkligheten var det Kärleken som stod och gratulerade och utan tvivel föredrar jag hennes segerkyssar.
Aldrig har jag känt mig så kantig och stel på start och sedan så fantastiskt stark under loppet.
1.33.18 lyder den officiella tiden och mitt nya personliga rekord på distansen. En putsning med 1 minut och 27 sekunder. (Resultat Prinsens Minne)
Trots regn, om än milt, under hela loppet och en riktigt jävlig motvind under stora delar av sträckan. Trots att endast hälften av banan gick på asfalt och kanske så mycket som en halv kilometer på väldigt mjuk och tung sand.
Tiden var förvisso 1.33.12 från startlinje till mållinje. Om man har två mattor att läsa av chipen. Varför lägger man en någonstans halvvägs i stället för på startlinjen?
Jag återkommer imorgon med en längre avhandling om dagens lopp. Nu ska jag och Kärleken försöka hitta på något mysigt i regniga Halmstad.
Min gordiska knut är löst.
Det tidigare inlägget till trots. Fan va jag älskar Halmstad.
andra bloggar om löpning, tävling, halvmarathon, prinsens minne, halmstad, gert fylking
15:20 augusti 15, 2009
Publicerat av
rosenblom |
9 kommentarer
etiketter: gert fylking, halmstad, halvmarathon, löpning, prinsens minne, tävling
Man kan ju se lite olika på det där med personbästa. Jag har ju i var och varannat inlägg på sistone gråtit över mina misslyckanden.
Tre missar i rad. Men om man ser på varje tävling som en egen sträcka blir det annorlunda. Och naturligtvis borde man göra så. Tiden från ett backigt lopp ska såklart inte jämföras med ett plant. Or am I just making up excuses…?
Vid tre tillfällen har jag sprungit ett lopp för andra gången. Och vid samtliga tillfällen har jag krossat noteringen från debuten. Bara nästan sju minuter är den sämsta putsningen. Det skulle väl vara smått ok om jag kapade personbästat i dag med nästan sju minuter… Jag är nöjd om det slutar vid sju sekunder.
Det regnade i natt i Halmstad. Nu är det uppehåll. Men det är kallt. Och regnet skall återkomma. Till start om två timmar.
Resultat hittar du senare här… Prinsens Minne
andra bloggar om löpning, tävling, halvmarathon, halmstad, prinsens minne
09:08 augusti 15, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: halmstad, halvmarathon, löpning, prinsens minne, tävling
Framme i Halmstad.
Nummerlappen hämtad. Incheckad på hotellet. Varit på geléjakt. Köpt sprit. Bjudbuffé på hotellet. Blogg. Massage. Sova.
Däremellan. Vatten. Ny skada.
I Halmstad är jag osynlig. Stod i kön för att hämta ut nummerlappen. När det var min tur betjänade flickebarnet mannen efter. Jag fick närapå slå mig in och hämta nummerlappen själv… Anekdot. Mitt startnummer och rumsnummer är nästan samma. 402 och 407. Kanske kan Walter Sparrow, Jim Carreys figur i The number 23, koka ihop någon konspirationsteori kring det.
Sådan där energigelé som man kan bära med sig i fickan på ett lopp. Sådan letade jag efter i Halmstad. Snart förbyttes letandet i någon slags skallgång. Till sist blev det en hysterisk jakt. De så kallade sportaffärerna i Halmstad är fullkomligt värdelösa. Team Sportia, Stadium, Jeppson. Jag såg ett pingisrack. Sedan kläder, skor, skor och kläder. Endast skor och kläder. När jag frågade efter Vitargo, Maxim och Enervit fick jag samma svar som när jag senare frågade kullerstenen på Stora Torg samma sak.
Ett gym jag inte minns vid namn var förvisso en chansning jag inte satte stort hopp till. Men där kunde en vänlig själ upplysa mig om en cykelhandlares existens. Vilt skyndandes hann jag smita in innan stängning. En cykelhandlare kan man lita på.
Sprit var kanske att ta i. Rött vin att dränka sorgen i på hotellrummet efter att ytterligare en gång missat att slå personbästat.
Pastabuffén det skulle bjudas på loppet till ära innehöll naturligt inte minsta pastaflinga. Toppen.
Något i låret är inte som det ska. Knät har jag aldrig oroat mig för. Jag vet att det kommer göra ont. Jag vet att det ändå inte kan stoppa mig. Det här med låret oroar mig.
Väderprognosföljetongen… Hyfsat väder blev skitväder. Som blev rekordväder. Regn först klockan två på lördagen skulle sedan bli regn fram till tio och sedan efter ett. Suverän timing. Det gick åt helvete. Nu lyder prognosen regn från åtta till fyra och fjorton grader… Fan.
andra bloggar om löpning, tävling, prinsens minne, halmstad, energigel, jim carrey, konspirationsteori, sportaffär, team sportia, stadium, jeppson, vitargo, enervit, maxim, cykelhandlare, pasta, skada, väder, väderprognos
21:44 augusti 14, 2009
Publicerat av
rosenblom |
5 kommentarer
etiketter: cykelhandlare, energigel, enervit, halmstad, jeppson, jim carrey, konspirationsteori, löpning, maxim, pasta, prinsens minne, skada, sportaffär, stadium, tävling, team sportia, väder, väderprognos, vitargo
Jag vet inte varför det hände igår. När de släppte listan på sommarpratarna kryssade jag för några intressanta namn. Samma sak varje år. Jag missade varenda jäkel jag kryssade. Samma sak varje år.
Plötsligt kom jag att tänka på det igår. Jag försöker minnas varför. Utan att lyckas. Fan. Jerka skulle ju snacka. Rock-kungarnas rock-kung. Oändligt underbara Jerry Williams. Han är inte längre än att han måste hoppa högt för att lyckas bita mig i knät. Men ändå. Han är stoooooor.
Jag letade fram och tryckte igång programmet med Jerry Williams. Och att jag lyckades slå på en sommarpratarsession just nu skulle visa sig vara underbar timing. Att Jerry skulle skänka mig vägledning i frågan jag funderat lite kring kommer minst sagt oväntat.
Som alla andra cykeljunisar så körde jag med rakade ben å… Snacket gick att det var bra att ha rakade ben om man slog på roten och fick skrapsår. Men, asså jag tror det var mest för att alla tyckte det såg ball ut och för att proffsen körde med rakade ben. Asså, jag var ju hundra på att jag skulle rejsa som A-klassare.
Cykel eller löpning. Skit samma. Kunde Jerka komma undan med det. Nog fan kan jag. Rock ´n´roll.
andra bloggar om löpning, grooming, rakning, sommar i p1, sommarpratare, jerry williams, jerka, rock´n´roll
11:01 augusti 14, 2009
Publicerat av
rosenblom |
1 kommentar
etiketter: grooming, jerka, jerry williams, löpning, rakning, rock´n´roll, sommar i p1, sommarpratare
Det verkar som om vi slipper regnet på lördag. Vi som åker till Halmstad och springer halvmaran. Förmodligen även de som redan befinner sig i Halmstad.
Jag har följt prognoserna under några dagar nu och de senaste dagarna har det sett mest eländigt ut. Nu när det börjar närma sig finns en detaljerad prognos tillgänglig.
När starten går klockan elva är det halvsoligt eller växlande molnigt eller vad det kan kallas. Regnet ska tillta först klockan två. Underbart.
Ursäkterna vid missat personbästa raderas så sakteliga ut. En efter en…
andra bloggar om löpning, tävling, prinsens minne, halmstad, väder, väderprognos
22:25 augusti 13, 2009
Publicerat av
rosenblom |
1 kommentar
etiketter: halmstad, löpning, prinsens minne, tävling, väder, väderprognos
Det personliga rekordet på halva marathondistansen står fast. Trots tre försök i år har jag inte lyckats sänka det.
Kungsbackaloppet – 21 sekunder sämre än rekordet.
Göteborgsvarvet – 66 sekunder
Baltzarloppet – 49 sekunder
Efter drygt 90 minuters löpning är marginalen skrattretande. Åtminstone när det hänt tre gånger. Det är snart inte ens i närheten av roligt längre. Hur kan det vara möjligt att trots ökad träningsdos överhuvudtaget inte utvecklas? Nytt försök på lördag i Halmstad. Ny miss och jag kommer att behöva psykologhjälp.
Jag tror ändå att jag möjligen sitter med lösningen. Jag beger mig till tatueraren och ber att få 1.34.45 inristat med bläck över bröstet. Det finns inte en chans i världen att lagen om alltings jävlighet inte skulle utnyttja den situation…
Rekordet skulle slås per automatik och därmed tillintetgöra värdet av tatueringen.
Om jag nu skulle fega ur… Hur mycket tid tjänar man på att raka benen?
andra bloggar om löpning, tävling, prinsens minne, halmstad, halvmarathon, utveckling, psykologhjälp, tatuering, murphy´s law, lagen om alltings jävlighet, grooming, rakning, feghet
13:39 augusti 13, 2009
Publicerat av
rosenblom |
4 kommentarer
etiketter: feghet, grooming, halmstad, halvmarathon, lagen om alltings jävlighet, löpning, murphy´s law, prinsens minne, psykologhjälp, rakning, tatuering, tävling, utveckling
Igår avverkades en lätt runda med ett antal stegringslopp i något slags formtoppningssyfte inför halvmaran på lördag. På förmiddagen blev det ett liknande pass. Och nu är det bara vila fram till start.
Knät, som tidigare orsakat besvär, påminde om sin existens igår och än mer idag. Jag orkar inte lägga någon större vikt vid det nu. Det har ju kommit och gått och främst varit besvärande vid låga farter. Det bör inte vara något problem på lördag.
Nu är det inte mycket att göra fram till start. Förutom att möjligen studera och oroa sig för väderprognoser. Det har jag redan gjort några dagar. Och slitits mellan hopp och förtvivlan. Det såg bättre ut tidigare än vad det gör nu.
I måndags löd prognosen perfekt löpväder 19 grader och moln. Ingen nederbörd. Ingen sol. Rekordväder. Idag ser det sämre ut. Regn och löjliga femton grader.
Blir det riktigt jävligt ställer jag förmodligen in. Själva tävlandet är inte det huvudsakliga. Rekordjakten är det intressanta. Och med skitväder blir det knappast rekord.
andra bloggar om löpning, tävling, prinsens minne, halmstad, halvmarathon, väder, väderprognos
13:24 augusti 12, 2009
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
etiketter: halmstad, halvmarathon, löpning, prinsens minne, tävling, väder, väderprognos
Efter två pass i fredags och vila i lördags hade jag planerat in ett rekordförsök på söndagen.
Jag begav mig till Slottskogsvallen för att avverka korta intervaller i formtoppningssyfte inför halvmaran på lördag. En trio serier bestående av trippla tvåhundringar. Men innan det ett rekordförsök på 1000 meter. Nåväl. Kanske inte så mycket till försök eftersom jag egentligen inte hade något att jämföra med. Mest ett test, men som självklart skulle medföra en rekordnotering.
Jag kan inte minnas att jag tidigare klockats på tusingen. Inte annat än att jag har någon korkad halvmaratonöppning på 4.02 och att jag kört tusingar på löpband i 3.55-tempo.
Aningen besviken konstaterade jag att klockan nått 3.26.5 innan jag passerat mållinjen. Men det gav mig möjligheten att faktiskt göra ett riktigt rekordförsök. Sju, åtta minuter efter kilometerdebuten stod jag åter på startlinjen och tusen meter senare hade jag märkligt nog noterat nytt personbästa. 3.25.8 lyder då det personliga rekordet på 1000 meter på bana.
Det faller givetvis utanför det rimligas ram att göra en snabbare tusing så kort tid efter den första om jag maxat på den första. En alltför försiktig öppning bör vara förklaringen. Så om jag lyckas disponera loppet bättre bör jag lyckas gå under 3.20 nästa försök.
Det är lätt att sväva iväg i drömmar om en viss drömgräns under 2010…
andra bloggar om träning, löpning, 1000
13:28 augusti 11, 2009
Publicerat av
rosenblom |
1 kommentar
etiketter: 1000, löpning, träning
Det var i Barcelona. Inte mer än 18 år sedan…
Träningsläger med fotbollslaget. Det var förra gången. Igår var det dags igen. Dags för dubbla pass.
Tio åttahundringar på morgonen och så 6 km i 4.40-tempo på kvällen. Det kändes förvånansvärt bra i benen till en början. Och senare aldrig någon fara. Men mot slutet började det brinna lite i framsidan av låren. Annars är det alltid vaderna som tar slut först. Vad nu det betyder.
Sju dagar kvar till nästa tävling. Prinsens Minne, halvmarathon i Halmstad. Vila i torsdags och bortprioriterad löpning idag är anledningen till att jag forcerade fram två pass igår. Samtidigt som det känns lite tufft bara att kunna säga att man sprang två pass igår…
Och benen lider inte nämnvärt av det idag.
andra bloggar om löpning, träning
10:03 augusti 8, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: löpning, träning
Kanske lite för tidigt gick jag upp idag efter bara drygt fyra timmars sömn. Men så är det. Man får vara upp i ottan om man ska hinna träna på mitt gym.
Med rätt tunga ben redan innan start lyckades jag ändå genomföra ett pass så som det var planerat. Det känns som det var ett tag sen. Intervaller på löpband. 10×800 i 3.59 tempo med 1% motlut och en minuts aktiv vila. Och jävlar va viktig den är den där sekunden… Det var egentligen inga problem alls att hålla ihop repetitionerna även om jag var hyfsat trött direkt efter sista.
Ett riktigt roligt intervallpass. Så pass roligt att jag inte förtjänade annat än att ha lite tråkigt ett tag. Och vill man ha tråkigt ett tag så blir det lätt ett gäng övningar core.
andra bloggar om träning, löpning
13:31 augusti 7, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: löpning, träning
Efter några tuffa löpdagar och med kroppsdelar som harklar och kraxande ber om vila kändes det klokt att ta det lugnt idag.
Men att ta det lugnt blev lite jobbigt. Så jag gav mig i kast med ett hemmasnickrat core-pass. Det är skillnad på träning och träning. Löpning är förbannat kul. All form av core raka motsatsen. Så det blev inte mycket till pass. Jag tänkte att jag kommer ha ordentligt med tid över till att ha tråkigt om sådär hundra år.
Så lite löpabstinens infann sig. Tur det. Plötsligt slog det mig… Deadline för anmälan till Stockholm Halvmarathon var idag. Så nu är det klart. Och avgiften betald.
Lagom mycket löpning för ett par slitna ben.
andra bloggar om löpning, träning, core, abstinens
23:50 augusti 6, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: abstinens, core, löpning, träning
