Äntligen

Aug 15, 2009 av

402 Rickard Rosenblom går i mål med väldigt lätta steg.

Speakern levererade en korrekt analys.

Äntligen. Det var som om Gert Fylking stod i målfållan, tog emot mig i sin famn och skrek ut sitt karaktäristiska ÄNTLIGEN! Men i verkligheten var det Kärleken som stod och gratulerade och utan tvivel föredrar jag hennes segerkyssar.

Aldrig har jag känt mig så kantig och stel på start och sedan så fantastiskt stark under loppet.

1.33.18 lyder den officiella tiden och mitt nya personliga rekord på distansen. En putsning med 1 minut och 27 sekunder. (Resultat Prinsens Minne)

Trots regn, om än milt, under hela loppet och en riktigt jävlig motvind under stora delar av sträckan. Trots att endast hälften av banan gick på asfalt och kanske så mycket som en halv kilometer på väldigt mjuk och tung sand.

Tiden var förvisso 1.33.12 från startlinje till mållinje. Om man har två mattor att läsa av chipen. Varför lägger man en någonstans halvvägs i stället för på startlinjen?

Jag återkommer imorgon med en längre avhandling om dagens lopp. Nu ska jag och Kärleken försöka hitta på något mysigt i regniga Halmstad.

Min gordiska knut är löst.

Det tidigare inlägget till trots. Fan va jag älskar Halmstad.

andra bloggar om , , , , ,

Kanske liknande

Share This

8 Kommentarer

  1. Micklos

    Grattis till pbästa 😀

  2. YEEES! Satan vad snabb du var. Håller med dig i allt om banan men det är ju skitsamma att det regnade och var motvind NU för vi tog oss i mål med tider som vi både drömde om. Bra jobbat! Jag älskar också Halmstad:) Njut av en trevlig kväll med tjejen.

  3. Jocke

    Så nu är det äntligen slut med lama ursäkter till varför det gått så dåligt då… 😉

    Har ju ändå varit lite underhållande o läsa dina ursäkter som handlat om allt mellan himmel o jord, där har du minsann varit kreativ… 😉

  4. Micklos:

    Tack för det!

    Anna:

    Bana, regn och motvind kvittar verkligen just nu. Bara ett förvånansvärt konstaterande att det gick så lätt trots så tuffa förhållanden.

    Jocke:

    Haha. Slut vet jag inte. Det kommer ju fler lopp att misslyckas i… 😉 Kanske borde jag fokusera kreativiteten till att planera träningen bättre. Äh. It´s all showbiz! 😉

  5. Jag sätter fram den lilla svenska flaggan i trä som mamma bara brukar sätta fram när någon fyller år dagen – morgondagen? – till ära. Äntligen, grattis! – Och den patenterade frågan: hur i helvete känns det?

  6. Ha! Grattis, jag visste väl det!

    Visst är Halmstad kanon! :-)

  7. Joaquim:

    Oj då. Den gamla träflaggan. Det var inte illa. Tack. Och hur det känns? Som om jag hade mer att ge.

    SnabbaFötter:

    Tack. Ja, inget talade egentligen för rekord. Bana, regn, blåst, skadekänningar, brist på fokus. Ändå händer det. Halmstad är magiskt. 😉

  8. Hej!
    Jo, jag vet att Lasse inte har skrivit den från början. Men jag tycker den är mycket rockigare när Lasse gör den. Men det är ju helt okej att tycka olika! :)

Trackbacks/Pingbacks

  1. Vi som trivs i regnet på flytvästkusten « rosenblom - [...] bevisade det med personbästa i lördags. Och mina gamla grannar från Solna förstärkte det [...]

Säg gärna nåt!

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>