De skrattade åt mig

Apr 25, 2009 av rosenblom

Jag kunde inte se det. Men något i hennes röst lät avslöja ett högst hånfullt leende.

Jag såg hans leende. Lika hånfullt. Så brett att hans mungipor närapå möttes i nacken.

Nu tvivlar jag själv.

Hennes leende. Hans leende. Deras reaktion efter att ha tagit del av min målsättning i år. Att sänka mitt personbästa på halvmaran från 1.34,45 till under 1.27,30.

Hon, min naprapat. Han, någon gammal triatlet på gymmet. Båda lika övertygade om att jag kommer misslyckas. Det är ett jävligt högt ställd mål. En sänkning med drygt sju minuter. Mer än 20 sekunder per kilometer.

Jag får ju aldrig vara frisk tillräckligt länge. Så det är klart att jag själv börjat tvivla.

Deras övertygelse – min tändvätska. Fan va skönt om jag kunde lyckas. Idag börjar jakten. Kungsbackaloppet. Förra året plats 106 av 176 på 1.44,12. Enligt uppgift skall 300 starta idag. Ur form som jag är vet jag inte riktigt vad som är realistiskt men jag sätter målet som om allt var som det ska. Dagens mål: topp 100, och personbästa. Årsmålet har jag nog störst chans att nå i Halmstad i Augusti.

Andra bloggar om löpning, halvmarathon, kungsbackaloppet