Den där jävla Zlatan och så en världspremiär

Sep 7, 2009 av

På lördag är det Stockholm Halvmarathon. Jag tänkte göra ett sista formtoppande pass igår. Det blev inte av. Jag kände mig sjuk. Känner mig fortfarande lite sjuk. Det är halsen. Men det behöver inte vara något virus. Det kan lika gärna vara den där jävla Zlatans fel. Vänta med att göra ett så förbannat viktigt mål till några sekunder efter att matchen egentligen borde ha varit slut. Varför? Jag skrek. Jag skrek ett lättnadens skrik. Och jag skrek sönder lite av stämbanden.

Och om man skriker sönder lite av stämbanden. Så att man bär ett öppet sår. Borde man inte då ha lättare att fånga något slags virus? Jävla Zlatan.

Jag har tappat lite av motivationen. Så tänkte jag inleda. Men att påstå det vore lögn. Något har jag tappat. Jag kan inte sätta fingret på det. Men jag behöver ingen längre betänketid för att utesluta motivationen. Det är planeringen som strular. Och funderingar kring balansen mellan träning och vila. Jag är plötsligt väldigt osäker.

Min träning kan den senaste tiden delas in i tre pass. Stenhårda intervaller, lugna 5km, vila. Så har det snurrat i ett par veckor nu. Och helt ärligt känns det som om jag vilat lite för mycket. Jag får lite dåligt samvete. Så vi glömmer träningen kort.

Istället ska jag bjuda på en världspremiär.

Trots nästan två och ett halvt års bloggande och drygt 1500 inlägg har jag aldrig publicerat ett eget foto. Än mindre, om det nu funnes något mindre sällan än aldrig, har jag publicerat något som skulle kunna misstas för något slags modebloggande. Men… Äh, jag orkar inte förklara bloggtiteln igen.

I veckan som gick fick de nya löparskorna debutera. Jag har sett några få skoparker presenteras på diverse löparbloggar. Min skopark är löjligt mer lätträknad. Och möjligen aningen mindre festligt färgglad… (Håll i er nu – världspermiär – fanfar…)

skoparken

Från vänster. Adidas Supernova Control 9, köpta januari 2007, pensionerade februari 2009. Brooks Adrenaline GTS 8, köpta januari 2009, pensioneras väldigt snart. Brooks Adrenaline GTS 9, köpta september 2009.

Svarta. Såklart. För att passa vilket övrigt enskilt plagg som helst. Skit i passform och dämpning. Huvudsaken är att de är snygga. Fåfänga före funktion… Jag tvingas inkludera pensionerade par för att ens kunna kalla det skopark. Så, så mycket skopark är det kanske inte tal om. Men ändå.

andra bloggar om , , , , , , ,

Kanske liknande

Share This

8 Kommentarer

  1. Em

    Snart får du bygga en garderob enbart för dina skor… :) Men du, jag ser bilden när jag använder Explorer, men inte när jag använder Firefox… Why? :S

  2. Em:

    Du anar inte hur rätt du har. Har redan börjat spana efter fler. 😉 Jag använder FF och har inga problem. Antar att det är det klassiska gamla felkod 60…

  3. Em

    ”felkod 60″…? What?! Snälla dela med dig av din stora kunskap… 😉

  4. Em

    ..och kolla tiden… roligt :) ”bädda,bädda,bädda” 😀

  5. Em: 60 cm från skärmen…

  6. Stort! Fin bild.

  7. haha vilken fantastisk färgglad skopark. men de är enkelmatchade iaf!

  8. Träningsglädje:

    Givetvis. Fokus på matchningsmöjligheterna.

Säg gärna nåt!

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>