Fortsatt rekordslakt
Jag befinner mig i något slags chocktillstånd.
Om fyra veckor är det dags för nästa halvmarathon. Jag har tränat väldigt dåligt efter Göteborgsvarvet. Förbannat dåligt. Bara fem löppass på sex veckor. Usel disciplin.
Nu verkar det dock inte betyda så mycket. Jag har tidigare redogjort för min nya träningsfilosofi. 100% eller inget. Inga kärringlika jävla återhämtningspass. Fem pass på sex veckor. Formen borde skaka hand med Fritzl när som helst. Men inte. Vid samtliga tillfällen har jag noterat personbästa.
I måndags. Efter ett par dagars alkoholintag under midsommarhelgen tog jag för givet att jag skulle behöva ett par pass för att komma tillbaka. Så fel jag hade. Nytt personbästa på 11.5km-slingan.
I tisdags. Stel efter urladdningen dagen innan och bara fyra timmars sömn. Nu är rekordslakten väl ändå slut. Å nej. Slakten påtagligare än någonsin. En slinga 5.4km lång fick nytt personbästa med makalösa trettio sekunder efter en furiös avslutning.
Det här är två sträckor jag sprungit hur många gånger som helst. Plötsligt pissar jag på tidigare tider. Trots dålig träning och dålig kosthållning. Jo, det lämnar mig aningen chockad.
andra bloggar om löpning, träning, återhämtning, kosthållning


På jobbet använder vi oss av uttrycket ”Du klär i bakfylla” om folk (ja, bland annat jag) som på nåt sätt nästan ser piggare ut än vanligt morgonen efter en blöt after work. Kanske uttrycket kan användas på din form också? Du kanske helt enkelt gör bäst ifrån dig utan en massa förberedelser?
Äh, fan, det här resonemanget lät ju jäkligt bra i huvudet, kan jag säga…
Nina:
Ja, jag vet inte riktigt hur det låter egentligen, men jag kan ju låtsas att jag förstår vad du menar…
du låter inte som en rosenblom du låter som en benjamin button.
Sonja:
Jag måste erkänna att jag var tvungen att kolla upp den där Button och jag blir gärna yngre och starkare några år för att sedan vända åter igen.