Lugn öppning för hård…

Jul 28, 2009 av

Jag är ju förbannat jämn iallafall. Det lilla får jag väl ge mig själv. Vad man nu har för glädje av det…

1.35.34 i Baltzarloppet placerar alla mina tre halvmaror i år inom en tidsrymd av 45 sekunder. Som tidigare påstått är jag i bättre form nu än i de två tidigare loppen. Med andra ord borde detta lopp haft en hyfsat mycket mer besvärlig bana. Men jag vet inte…

Någon nämnvärd höjdskillnad var det inte tal om. Så arrangörens påstående om en lättsprungen bana kan möjligen anses vara korrekt även om banguiden som presenterades på nätet inte stämde överens med verkligheten. Stora delar av banan bestod av grusväg vilket naturligt nog påverkar tiden negativt i jämförelse med asfalt och dessutom gick flera kilometer av banan längs vattnet och framförallt runt vad som kanske kan kallas en halvö plågades farten av riktigt vildsinta vindar. Om lättsprungen vore synonymt med backfri så visst, men nog finns det andra parametrar att ta i beaktande.

Hur som helst. Banan var ändå av sådan art att jag absolut borde slagit mitt personbästa. Så varför misslyckades jag?

Det är väl det som känns tyngst. Att det faktiskt inte finns något att skylla på. Om nu inte ett gäng små minus kan gå som ett stort.

Efter två kilometer hade jag tappat ryggarna framför och samtidigt lämnat några jagande på längre avstånd bakom. Efter fyra kilometer blev jag inhämtad och passerad av en kvartett. Sen var det egentligen som ensamheten i vilket annat träningspass som helst. Sista tre kilometerna passerade jag tre löpare och passerades själv av två. En väldigt ensam tävling i vilken jag förmodligen gjort en ännu sämre tid om det inte vore för den fantastiska kvartett med min dotter i spetsen som följde mig utefter banan och på tre ställen fyllde mig med lite extra energi.

I Kungsbacka fick jag lida hårt av en alltför tuff öppning. Nu öppnade jag lika hårt och möjligen kan det ha fällt ett visst avgörande. Det gick väldigt fort redan från början och jag kände mig förbannat mogen som höll igen och tillät mig passeras utan att följa med i någon rusning och istället öppna planenligt. En planerad lugn 4.30-öppning visade sig ha gått på 4.02 och andra kilometern på 4.12. Min tänkta lugna öppning på 9 minuter hade gått 46 sekunder snabbare. Orutinerat och kanske klumpigt. Ändå förbannat märkligt när jag tyckte mig hålla tillbaka.

En analys av tiderna rätar ut frågetecken. Siffrorna talar sitt tydliga språk.

splits baltzar

För att ytterligare poängtera att jag kanske öppnade för fort avslutade jag sista 2,1 med en snittid på 4.56/km. Jag sprang i personbästafart i 19 km men var oförmögen att knyta ihop det.

Sammanfattningsvis kan en för hård öppning och en alltför ensam resa ha förstört det den här gången. Jag tar med mig det och är förhoppningsvis lite klokare nästa gång jag står på startlinjen.

andra bloggar om , , , ,

Kanske liknande

Share This

2 Kommentarer

  1. Intressant. För en hobbylöpare som jag så framstår tiderna som smått fantastiska. Men slår man inte sig själv när man har ambitionen att göra det så går det väll alltid för långsamt, antar jag. Nu kommer jag snart ner till Göteborg. Då ska vi socialisera.

  2. Joaquim:

    Allt handlar om att hela tiden höja sin egen nivå. Då ses vi i Göteborg snart.

Säg gärna nåt!

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>