Med rakade ben och ny tatuering
Det personliga rekordet på halva marathondistansen står fast. Trots tre försök i år har jag inte lyckats sänka det.
Kungsbackaloppet – 21 sekunder sämre än rekordet.
Göteborgsvarvet – 66 sekunder
Baltzarloppet – 49 sekunder
Efter drygt 90 minuters löpning är marginalen skrattretande. Åtminstone när det hänt tre gånger. Det är snart inte ens i närheten av roligt längre. Hur kan det vara möjligt att trots ökad träningsdos överhuvudtaget inte utvecklas? Nytt försök på lördag i Halmstad. Ny miss och jag kommer att behöva psykologhjälp.
Jag tror ändå att jag möjligen sitter med lösningen. Jag beger mig till tatueraren och ber att få 1.34.45 inristat med bläck över bröstet. Det finns inte en chans i världen att lagen om alltings jävlighet inte skulle utnyttja den situation…
Rekordet skulle slås per automatik och därmed tillintetgöra värdet av tatueringen.
Om jag nu skulle fega ur… Hur mycket tid tjänar man på att raka benen?
andra bloggar om löpning, tävling, prinsens minne, halmstad, halvmarathon, utveckling, psykologhjälp, tatuering, murphy´s law, lagen om alltings jävlighet, grooming, rakning, feghet


Fråga din gammle kompis Rehn…..
Micklos: Haha. Tror du det kompenserade övervikten…?