När Bob Beamon gick på månen
Friidrottscirkusen snurrar vidare. VM i en vecka. Helgen efter Golden League. Ingen rast. Ingen ro. Och nu ikväll igen. Golden League.
Och överallt och alltid snackas det enbart om Usain Bolt. Det talas om en superduell. Och snart har han föreslagits som ny världsrekordhållare i varje möjlig gren. 400 slätt och senast i raden nämns längdhopp.
En av friidrottens, kanske till och med idrottens överhuvudtaget allra största prestationer avslutades med en landning i just en sandgrop i Mexico City för drygt 40 år sedan. Störst. På ett hyfsat grundläggande villkor. Om det nu verkligen har hänt. Jag har aldrig hört det ifrågasättas, vilket är förbannat märkligt, men faktum är att det känns lite som första månpromenaden. Har det verkligen hänt?
OS 1968. Månpromenaden 1969. Slutet på 60-talet. Möjligen konspirationernas förlovade tid.
Beamon kom visserligen till OS som en av favoriterna och med ett personbästa (8,33) bara två centimeter bakom världsrekordet. Efter att nästan åstadkommit ett rejält fiasko i kvalet slog han i finalen till i första omgången med 8,90. Helt osannolikt. Det började regna och 8,19 räckte för silver. Efter OS hoppade Beamon aldrig längre än 8,22. Det känns inte i närheten av troligt att det skilja 57 centimeter mellan hans två längsta hopp.
Dessutom. Det bästa hoppet som gjordes på återstoden av 60-talet och hela 70-talet var 8,36 av en brasse 1979. 8,90 är alldeles för bra för att vara sant. Speciellt med tanke på att Beamon själv var flera evigheter från att upprepa bedriften.
Eller är det bara så att Beamons hopp är en helt osannolik produkt av otroliga tillfälligheters sammanträffande? Hög höjd och tunnare luft vilket tillåter hopparen att löpa snabbare och hänga längre i luftfärden. Dessutom maximalt tillåtna medvinden för rekordnoteringar, 2,0 meter per sekund.
Men… Hade det blåst 2,1 meter per sekund hade möjligen Beamon enbart funnits i minnet som en guldmedaljör i OS med ett väldigt långt hopp i alltför gynsamma förhållanden. Eller möjligen överhuvudtaget inte alls i minnet om han efter två övertramp i kvalet misslyckats även i det tredje. Små marginaler…
Det är dock läge att rikta en skarp misstanke mot mätningen av hoppet. Tydligen skall hoppet ha varit för långt för den tillgängliga mättekniken. Mätstickan fick plockas fram och frågan är om det verkligen gick rätt till. Möjligen världsrekord men kanske inte alls så långt som 8,90.
Vissa uppgifter påstår att det strax efter Beamons världsrekord började regna ganska kraftigt vilket då såklart hindrade övriga deltagare att prestera något ens i närheten av guldhoppet.
Man kan tillägna rekordet alla de gynsamma förhållanden som Beamon hade men helt ärligt… Det måste ju ha arrangerats andra längdhoppstävlingar i medvind de senaste 40 åren i Mexico City eller annan hög höjd?
Beamon hoppade aldrig 8,90. Aldrig. Aldrig.
intressant om sport, friidrott, golden league, usain bolt, kenenisa bekele, superduell, världsrekord, längdhopp, månpromenad, konspirationsteori, bob beamon, os, dn om duellen
Kanske liknande
Taggar
Share This
Intressant teori. Och jag kan av naturliga skäl varken stärka eller kullkasta den – var ju inte där och mätte… Dock: Den optiska mätningen som fanns på plats räckte bara till 8.60 och den kunde inte registrera hopplängden. Borde således vara relativt säkert att hoppet var minst 8.61. Om det var just 8.90 går ju inte att avgöra i efterhand (det kanske var 9 meter?), men jag väljer att svälja denna legend med hull och hår, enbart därför att det känns roligast så…
/ D
Daniel:
Jag nöjer mig med 8.61 då.
Jag har förvisso redan påpekat det. Men jag låter det gärna eka. Det finns ett par saker som gör att resultatet måste ifrågasättas. Beamon påstås ha hoppat 8.90 men hoppade bortsett den noteringen aldrig längre än 8.33. Det är förbannat märkligt men skulle kunna tillskrivas omständigheterna. Hög höjd och medvind. Men i sådana fall måste man anta att ingen efter OS 1968 hoppat längdhopp på hög höjd och med medvind. Jag menar, det var ju ett gäng hoppare som gjorde resultat kring 8.30 flera gånger. Någon av dem borde ju fått chansen någon enstaka gång i livet att hoppa på just hög höjd och med medvind. Eller hur?
må säga att din blogg hade mått bra av ett par bilder.
Jenny:
Nu råkar du hitta hit lagom till att jag just publicerade en bild. Vänj dig inte vid det. Det här är en blogg man läser. Inte som man tittar på. Välkommen. Om det blev för många svåra ord kan du väl googla fram Blondinbellas eller Rosings blogg.