Sista kilometern snabbast

Aug 18, 2009 av rosenblom

Jag utlovade någon slags längre avhandling från tävlingen i lördags.

Nytt personbästa. 1.33.18 och placering 113 av 510 eller 118 av 636 om man i jämställdhetstider skall inkludera tjejerna i resultatet.

Skadorna som oroade… Vänster knä har spökat en tid. Jag trodde aldrig det skulle besvära mig. Redan efter tre, fyra kilometer började jag känna av det. Men det vore fel att påstå att det påverkade resulatet negativt. Låret som jag var uppriktigt orolig för och som jag trodde till och med kunde sätta stopp för start besvärade mig inget alls.

Märkligt nog kände jag mig riktigt stark under hela loppet. Hela tiden kände jag att jag hade en extra växel att lägga i. Att jämföra med i Motala då jag enligt Kärleken såg i det närmaste död ut efter sju kilometer.

Först efter 17 km började det kännas i benen. Ändå kunde jag strax efter det lägga i den där extra växeln och höja tempot och när en kilometer återstod infann sig den där underbara känslan när jag tryckte på än mer och benen svarade.

I Motala föll jag offer för en korkad öppning. 4.02 följt av 4.12 och avslutade sista 2,1km i 4.56-tempo. En i jämförelse blygsam men klok öppning i Halmstad la grunden till rekordet. 4.19 följt av 4.27. Sluttiden 1.33.18 ger ett snitt på 4.25/km och som ett tecken på gott disponerat lopp gick alla tre sista km under snittiden och den sista km var loppets absolut snabbaste, 4.10.

Och i mål var jag faktiskt inte helt tom vilket vittnar om att jag borde ha kunnat inleda den snabba avslutningen tidigare. Men. Va fan. Det blev ju ändå personbästa.

andra bloggar om löpning, tävling, halvmarathon, prinsens minne