Tigerjakt, tävling, terräng och trolig topptid

sep 16, 2009 av

Med blodad tand och smått förbannad över mitt milt sagt mediokra resultat från lördagens halvmarathon gav jag mig igår iväg på ett högst oväntat äventyr.

Man är aldrig bättre än sin senaste tävling. Orden plågade mig och jag var tvungen att bli kvitt dem.

Fan. Kastade mig över laptopen ut på nätet och in i allehanda tävlingskalendrar. KM 10 km terräng, Skatås. Ringde kansliet för att kontrollera, fick bekräftat, kollade klockan, hm… fyra timmar till start, tappade upp badkaret, åt en sen lunch, panikdrack ett par liter vatten, tog ett hett uppmjukande bad, slängde ur mig ett blogginlägg för att glömma Stockholm, fixade frisyren, jag kom till en bro, jag kunde inte gå under den, jag var tvungen att gå över den, packade väskan och slängde mig på buss 18…

Aaaaaah… Äntligen. Mer galet panikslaget än avslutet på Mora Träsks Tigerjakt.

Solvikingarna, ni vet de där med det ytterst märkliga valet av klubbfärger, arrangerade klubbmästerskap i Skatås. Ett millopp i terräng. Ett lopp även öppet för icke medlemmar, dock medverkande utom tävlan.

Bland dryga 60-talet solvikingar och dussinet andra stod jag där på startlinjen. Fortfarande besvärad av ett otal ömmande kroppsdelar efter lördagens lopp. Badet fungerade säkert fint för Liverpools gamle elegant John Barnes. Men för mig var det knappast värt besväret.

Men kroppen skulle ändå visa sig svara förvånansvärt fint. Efter en tuff öppning och duktig strid mot trötthet och tunga ben tog jag mig i mål på 42:40 och placerade mig bakom 22 solvikingar och före 44.

Trist nog vet jag inte hur jag ska tolka tiden. På ett par bloggar har den omnämnts som Mördarmilen och i startfållan sa någon att den är två minuter långsam jämfört med en plan mil. Jag vet inte. Men helt klart är det några krävande backar. Möjligen skulle tiden kunna jämföras med närmare 40 minuter på bana.

Någon med andra teorier?

Hur som helst är jag klart nöjd och halvmaran är sedan länge glömt…

andra bloggar om , , , , , , ,

Kanske liknande

Share This

3 Kommentarer

  1. Så du menar på fullt allvar att du 4 timmar innan loppet började insåg att du faktiskt skulle springa det!? Impad och väldigt impad av tiden. 42 minuter på en terräng mil är inte illa pinkat, snacka om revnsch.

  2. Anna:

    Helt riktigt. Fullt allvar. Men det blir faktiskt värre. Keep yourself updated. Det blev lite bråttom men milen kräver ju inte samma förberedelser som halvmaran. Lite ilska och revanschlust kommer man långt på. Jo då, den tiden får jag vara nöjd med under omständigheterna.

    Stefan:

    Stort. Tack för den länken. Jag som gör allt för att undvika bilder på mig själv här… 😉

Säg gärna nåt!

E-postadressen publiceras inte.