Utskälld och jämförd med Bubka
Två dagars vila fick vara nog. Jag hade möjligen önskat mig ännu en efter loppet i lördags men beslutet skulle visa sig inte vara mitt eget. Brorsan ringde och tyckte att jag var för jävla lat.
Så det var bara att bita ihop. Och för säkerhets skull var det väl bäst att inte låta det gå alldeles för långsamt heller. Man kan aldrig avfärda närvaron av spioner i dagens Big Brother-samhälle… Och faktum är att jag inte heller kan tillåta det gå i något lugnare tempo för då säger knät ganska omgående ifrån.
Men det var segt igår. Även om jag kände mig stark i hela loppet i lördags och riktigt fräsch i mål så är benen långt ifrån hundra. Igår försökte jag ändå trycka på en del. Jag öppnade kanske lite väl tufft och fick betala med en portion knäsmärta när jag inte kunde hålla tempot sista fyra kilometerna. Totalt dryga milen asfalt i 4.50 tempo.
Brorsan hade inte bara ris att leverera. Han berömde mig för att ha nått målet med viss del sparade krafter. Rekordet ska sänkas lite i taget, sa han. Helt enligt Sergej Bubkas skola.
Fan. Brorsan visar prov på affärssinne. Han kommer nog lyckas väl i sin nya verksamhet. Däremot råder det väl visst tvivel om jag har samma avkastning att vänta som Bubka hade på sina rekord.
andra bloggar om löpning, skada, sergej bubka, rekord


Inga kommentarer än
Trackbacks/Pingbacks