Jag trodde jag var osårbar på ersättningsverktyget träningscykeln men passet igår verkar ha förvärrat skadan varför jag strykit dagens övningar och ägnar lite extra tid av dagen till att ta för mig av vad löparbloggosfären har att erbjuda.
Och det är inte alltid det är fantastiskt rolig läsning. Idag finner jag mig stum. Stum av förundran kring löparbloggosfärens förmåga att trotsa fysiskens lagar och låta det blåsa upp till storm ur ingenting. Som att göra eld i vakuum.
Runner’s Worlds chefredaktör Claes Runheim får ta en hel del skit i diverse löparbloggar och efterföljande kommentarsflöden nu. Ett par saltade meningar om sitt eget förhållande till mat låter bloggskribenter och deras läsare rasa i ett unisont löfte om att avbryta sina prenumerationer.
Och innan jag går in på sakfrågor måste jag reda ut funderingar kring förväntningar och fråga mig själv och framförallt er som finner något intresse i att följa den här bloggen…
Läser vi Runner’s World för att bli bättre löpare eller bara för att må bra? Läser vi Runner’s World för att bli bättre löpare eller för att vi tror att vi ska finna den kompletta sanningen och lösningen kring livets alla bekymmer och problem? Läser vi Runner’s World för att bli bättre löpare eller för att söka tröst så där som man lindrar hjärtesorg med ett stort paket glass i amerikanska filmer?
Ska Runner’s World vara en tidning om löpning eller ska det vara en romkom á la Notting Hill som bara ska leverera mysfaktor?
20:17 januari 31, 2010
Publicerat av
rosenblom |
10 kommentarer
etiketter: claes runheim, löparbloggosfären, runners world
One.com som levererar webhotell till rosenblom.org har under dagen upplevt vissa problem. Problemen verkar ännu inte vara helt och hållet lösta.
Detta kan medföra att sidor tar väldigt lång tid att ladda eller att de i värsta fall visas blanka eller felaktigt påstås inte existera. Ha tålamod. Bloggen kommer snart att åter finnas fullt tillgänglig.
15:55 januari 31, 2010
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
Jag har försökt att skriva något om skadan och känslan i tisdags. Men jag märker att det är förbannat knepigt att begripligt och ändå kortfattat beskriva en känsla. Så jag tvingas väl publicera några bilder. Det är onekligen ont om dem här. Jag försöker begränsa det till tillfällen när det verkligen behövs. Och när beskrivningen nu mest blir en sörja av ord tar jag hjälp av något här så ovanligt som en trio bilder.
Det blåa visar det ursprungliga besväret. Från fotvalvet och upp längs och precis bakom skenbenet. Det röda visar den ömhet på utsidan som senare tillkom. Dessa båda besvär var med mig på rundan. Alltså, framsidan av underbenet, både in och utsida. De var där men i form av ömhet snarare än smärta. Efter passet och från i onsdags har den värsta ömheten flyttats, som det lila visar, ner mot foten och är nu hyfsat bekant med känslan jag haft när fotleden varit kass. Men så enkelt verkar det inte vara. För det växlar mellan alla dessa tre ställen. Ibland ont på alla. Ibland inte alls.
Så vad gör man nu av detta? Jag väntar på svar för att få träffa en ortoped. Men under de flera veckor jag säkert tvingas vänta… Vad gör jag då?
Löpningen har ersatts av träningscykeln och jag behandlar ömheten med ismassage. Men behöver jag egentligen vila från löpningen? Det röda på bilden led jag värre av förra året och det sprang jag bort på ett par månader. Det lila, om det nu är fotleden, har jag spelat fotboll med en hel säsong för tio år sedan och sedan ännu en för sex eller sju år sedan. Dock brutalt hårt tejpad.
Som jag ser det finns två alternativ. Att vila och vänta på något som kanske kommer hända. Eller att raka benet, tejpa, bita ihop och trumma på. Å andra sidan då med risken att det kan det bli värre. Är det värt en chansning?
20:56 januari 29, 2010
Publicerat av
rosenblom |
11 kommentarer
etiketter: fotboll, skada, tejpa, vila
Helt ärligt. Så jävla besviken är jag inte som jag kanske gjort sken av.
Jag är nog mest förvånad. Förvånad över att folk gärna jublar över att det händer något. Men sedan löjligt ofta ogärna ställer upp.
Jag fullständigt bombades av besök länkade från ett flertal bloggar och ett par forum. Dessutom puffade Göteborgsvarvets hemsida om eventet. Så att budskapet om Löpningens Dag nådde ut råder det inget tvivel om.
Jag var lite skeptisk till valet av datum. Men nu är jag fullständig övertygad om att det var helt rätt. Kallt, mörkt och halt och inte alls så löpvänligt. Det är då löparen löper. Datumet sållade onekligen agnarna från vetet.
Nog om det.
22:55 januari 28, 2010
Publicerat av
rosenblom |
8 kommentarer
Någon succé var det knappast tal om ikväll.
Göteborg brukar inte vara så blyga med att slå sig för bröstet och berätta om hur jävla bra de är. Göteborgsvarvet är störst, bäst och vackrast, skrek Matts Olsson i en löjlig krönika i GT efter tävlingen i våras. Samtidigt uppmanade han huvudstaden att stoppa upp Stockholm Marathon i arslet.
Men så löpvilliga är göteborgarna inte. Till Slottsskogen kom idag en kompis som jag lyckats lura dit och en tjej som hittat dit via någon tråd på funbeat. Och inga fler.
Spårvagnarna strejkade i vanlig ordning så jag tvingades snorkka till mötesplatsen. Inte hela världen kan tyckas men kombinationen av en skadad fot och ben som jag inte alls visste om jag kunde löpa på och en massa tidtapp på spårvagnshaveriet tvingade mig att blunda, bita ihop, hoppas och springa på rejält för att hinna dit.
1720 anlände jag och strax innan halv kom Maria. 1740 hade vi väntat nog och påbörjade turen. Efter två varv hade min kompis Johannes hunnit sluta jobba, svida om och ansluta. Något varv senare lämnade Maria rundan för att snorkka hem till Mölndal. Jag och Johannes fortsatte ett par varv och passerade startplatsen sista gången strax innan sju för att springa hemåt.
Totalt blev det 14 km för mig under vilka vi i skönt prattempo hann avverka ämnen som skador, ultralopp, bloggar, den heta maran i Stockholm 2007 och eländigt trånga Göteborgsvarvet.
Stort tack till Maria och Johannes för visat intresse. Och tack till alla som puffat och länkat hit. Och tack Ingmarie för ett kul initiativ.
Hör initiativtagare Ingmarie Nilsson prata med Radio Halland om Löpningens Dag. (spola till 20:25 in i klippet)
Och nästa år Ingmarie… Då blir vi många fler!
23:41 januari 26, 2010
Publicerat av
rosenblom |
13 kommentarer
Det är en märklig dag idag. En dag fylld av ovana aktiviteter. Och allt landar i Löpningens dag.
Löpningens dag. Ett initiativ som nu även uppmärksammas och hyllas av Göteborgsvarvet.
Att springa i grupp. Jag slutade med fotbollen för att jag kände mig låst av de fasta träningstiderna som ofta renderade i en massa dötid mellan jobb och träning. En massa tid som man inte kunde utnyttja till annat än att vänta. Det var då löpningen på riktigt blev intressant. Jag har sprungit några intervallpass med en kompis. Men i grupp har jag inte sprungit sedan något vinterpass med fotbollen för femton år sedan.
Att springa ute. Något annat mer bekant men för säsongen helt obekant är att springa ute. Det har helt enkelt varit för kallt i vinter och efter att ha varit sjuk i sju veckor tar jag inga onödiga risker.
Att springa i reflexväst. Absolut debut. Om jag nu hittar någon av de två jag städade undan för att jag aldrig skulle använda dem. Dels för att båda är helt galet stora. Dels för att jag ibland är löjligt fåfäng. Skönhet före säkerhet…
Att springa skadad. Detta skiljer sig markant från ovanstånde trio. Det känns som att det är betydligt oftare jag springer skadad än skadefri. Löparknä för två år sedan och någon slags benhinneinflammation förra året som jag vill minnas att jag sprang mig fri ifrån. Så varför inte testa samma metod med det något liknande jag har nu…?
Jag ser fram emot att bryta alla ovan nämnda trender om några timmar. Jag hoppas att gruppen blir stor, att passet fyller oss alla med inspiration och att vi möjligen kan samla oss för återkommande pass i grupp. Jag hoppas att det inte blir så kallt. Jag hoppas att jag hittar reflexvästen. Och jag hoppas att det fungerar att springa sig skadefri.
14:07 januari 26, 2010
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
Ingen som vistats, i vad man skulle kunna kalla löparbloggosfären, de senaste dagarna har väl missat morgondagens stora event… Löpningens Dag.
Urspringsidén är Ingmaries. Hon och hennes marathonlöparnätverk springer i Stockholm och de senaste dagarna är vi flera som tagit rygg och försöker arrangera eventet på vår egen ort. Nu finns det arrangemang i Malmö, Halmstad och jag själv försöker få ihop något i Göteborg.
Jag har nu uppdaterat mitt inlägg med karta över startplats och tänkt runda. Vi träffas vid kiosken vid början av Säldammsbacken i Slottsskogen klockan 1730 och springer fram till 1900 en runda som enligt Google Earth mäter 1930 meter. Spring ett varv, två eller tio. Hoppa på och av tåget när du vill och var du vill om du inte hinner till starten.
1730-1900 Slottsskogen (start Säldammsbacken) - KARTA
Stort tack till bloggarna i marathonlöparnätverket som flitigt länkat hit. Med er hjälp hoppas jag att vi blir ett större gäng.
Glöm inte reflexvästen.
01:22 januari 26, 2010
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
etiketter: göteborg, löparbloggosfären, löpningens dag, slottsskogen
Det blir trist nog inte mycket bättre i foten. En dryg vecka har passerat utan ett enda löpsteg.
Det blir en hel del cykel som kompensation. Om än en klen tröst så ändå en tröst. Skadan påverkar mig inte nämnvärt och konditionen hålls hyfsat väl vid liv.
Och så har jag utmaningen. 100 armhävningar på sex veckor. Något som känns lika avlägset som att någon skulle slå Sotomayors världsrekord i höjdhopp. Första veckans schema är avverkat och jag är fortfarande med på tåget. Men sista passet var precis vad jag mäktade med. 11 + 15 + 9 + 9 + 13 med 120 sekunder setvila och inte så mycket som ett korn av kraft sparat i mål. Idag går jag på vecka 2.
Och så har jag tänkt att skadan ska vara läkt imorgon när vi firar Löpningens Dag.
16:58 januari 25, 2010
Publicerat av
rosenblom |
7 kommentarer
Bloggen utsattes på förmiddagen för någon slags attack. På mindre än en halvtimme lämnades närmare hundra skräpkommentarer under ett flertal inlägg. Detta kan ha drabbat er som använder den funktion i vilken man kan flaggas per mail om det kommer nya kommentarer till ett urval av inlägg.
Ber så mycket om ursäkt för om det orsakat kaos i er mailkorg. Jag har nu installerat ett spam/skräppostfilter och samma sak ska inte hända igen. Ni kan utan problem fortsätta att klicka i rutan under kommentarsfältet för att aviseras när ni fått svar på er kommentar.
16:10 januari 25, 2010
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
På initiativ av Ingmarie har någon slags Löpningens dag inrättats. Tillsammans med sitt marathonlöparnätverk träffas de och välkomnar andra löpare att medverka när de firar löpningen genom att på tisdag mellan 1730 och 1900 springa runt Humlegården i Stockholm.
Jag har ännu inte noterat något initiativ att följa här i Göteborg varför jag ställer mig vid rodret och föreslår att vi följer originalmodellen. Samma tid och en park. Vår park blir givetvis Slottsskogen. En kort runda för att skapa upprepade möjligheter att hoppa på tåget. Enligt originalmodellen ska vi även bära den supersnygga reflexvästen… Avisera gärna ert intresse i en kommentar nedan.
Tisdag 26 januari 1730-1900 Slottskogen
EDIT: Samling för start vid kiosk/wc i början av Säldammsbacken. Klicka HÄR för karta över tänkt runda.
(Ursäkta de halvkassa Paint-pilarna…)
Blogglöpare, andra löpare, läsare. Sprid budskapet. Förena eder! Hoppa på och av tåget av reflexvästar när du vill. Vi lufsar på i lugn takt och ser detta som ett tillfälle att träffa likasinnade för inspirerande samtal.
Själv har jag en reflexväst stor nog för tandemlöpning om någon nu skulle sakna en…
Väl mött!
Jo. Jag är mycket riktigt skadad och kanske bara kan medverka hårt tejpad och en kort stund. Men vad gör man inte för att uppmärksamma och förmedla det hedersvärda initiativet Löpningens Dag…?
10:45 januari 23, 2010
Publicerat av
rosenblom |
23 kommentarer
etiketter: göteborg, löpning, löpningens dag, slottsskogen
Daniel på Mina Utmaningar startade en utmaning. Utmaningen att fixa 100 armhävningar på sex veckor. Detta med hjälp av en applikation på sin iPhone. Men när det visade sig att det alls inte krävdes någon iPhone fanns det inga ursäkter. Jag har antagit utmaningen. Men jag vet inte. 100 armhävningar… Det låter helt fantastiskt osannolikt.
Programmets hemsida: hundredpushups.com
Enligt upplägget skulle man först göra ett maxtest. Jag gjorde det mest på skoj i tisdags med resultatet 18. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. 18 låter inte så jävla bra. Och Andréa på Löpning & Livet var sur häromdagen efter att bara klarat 34. Så jag är förvånad att jag ens vågar nämna min hyfsat usla utgångspunkt.
För att rädda ansiktet vill jag gärna poängtera att jag gör armhävningar helt strikta som armyinstruktören Andréa. Helt rak från huvud till fot, på tå och med raka armar i utgångsläget och ned till att näsan tar i och åter upp i raka armar. Nu hjälper det föga i jämförelsen med armyinstruktören men absolut i jämförelse med andra som påstår sig kunna göra 70-80 stycken och det snarare visar sig vara någon slags höfthävning.
Målet att nå 100 från 18 på sex veckor känns avlägset. Men jag kopplar på full gas och är förbannat nöjd om jag når 50. Lär återkomma om hur det fortskrider.
12:34 januari 22, 2010
Publicerat av
rosenblom |
11 kommentarer
etiketter: armhävning, mål, test, utmaning
Nu har man med vissa försiktighetsåtgärder lyckats värja sig från grissjukan. Peppar, peppar, ta i trä och allt det där…
Istället verkar jag ha drabbats av valpsjukan! Va fan…?
Det är som tidigare påpekat en molande smärta som sträcker sig från fotknölen på insidan svagt ner till hålfoten och starkare upp längs insidan av underbenet. Vid beröring smärtar det på en liten punkt nästan exakt en decimeter upp på underbenet och precis bakom skenbenet.
Jag har jagat omkring på nätet och exakt samma symtom tituleras benhinneinflammation, periostit, shin splints, MTSS, medial tibia stress syndrome och även men i väldigt få fall valpsjukan. Kärt barn har många namn. Men så jävla kärt vet jag inte om det här barnet är.
Nu är jag inte den som åberopar nätet som något slags orakel. På vissa forum, och för all del bloggar, förekommer ren idioti. Men just valpsjukan hittade jag på en fotkliniks hemsida. Jag har aldrig hört det förut. Men jag välkomnar det inte så vackra ordet till min vokabulär. Däremot säger jag gärna farväl till åkomman å det snaraste. Ismassage och löpvila ska vara receptet. Ytterligare tips mottages tacksamt.
Jag har ofta förespråkat intervaller. Är det något som ger resultat så är det intervallträning. Nu har jag tydliga bevis på det. Men det var kanske inte de resultat jag önskat mig. Valpsjukan, eller vilket namn man nu vill använda, är med största sannolikhet resultatet av för snabb ökning av träningsdosen, för hög intensitet och även överpronation.
Jag får kanske ta det lite lugnt med intervallerna i fortsättningen.
13:51 januari 20, 2010
Publicerat av
rosenblom |
11 kommentarer
etiketter: benhinneinflammation, intervaller, ismassage, mtss, pronation, skada, valpsjuka
Känningarna i foten besvärar mig ännu.
Sista löppasset var i torsdags. Vilade med cykel i fredags men förvärrade möjligen skadan i lördags på cirkelträningen. Hopprep och ett par andra benövningar blev förmodligen för mycket.
Total vila i söndags. Träningscykeln och styrketräning i måndags och samma cykel kompletterat med ett abs-pass igår. Foten klarar sig hyfsat bra under cyklingen och löpvilan ska kanske inte hämma konditionen mer än marginellt.
Jag hade även skadefri tänkt dra ner på löpningen och cykla mer den här veckan så helt uppgivet är det inte även om det känns jävligt att inte få springa alls. Fortsätter med cyklingen och hoppas kunna börja löpa igen i slutet på nästa vecka.
08:26 januari 20, 2010
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: skada
Man blir lika förbannad varje år. Rättelse. Jag blev förbannad förr. Jag har vuxit ifrån det. Nu vet man på förhand vilket jävla pajaseri det är.
Att Robin Söderling skulle ha Bragdguldet råder det inget tvivel om. Att sedan juryn på sin spritfest lyckades förtränga Tibrosonens existens är beklagligt.
De många senaste årens gruskung, Rafael Nadal, ståtade med fyra raka singeltitlar i tennisens VM på grus. Aldrig hade han förlorat en match i Franska Öppna på Roland Garros. Att han skulle åka på däng i sin egen borg var inte troligt. Att han skulle göra det mot Söderling var helt osannolikt. En fantastisk bragd som inte ens blev nominerat till Årets prestation.
Jag kan som tennisguru lista mängder av statistik som borgar för att Robin borde ha fått både Bragdguldet och Årets prestation. För att inte ytterligare tråka ut er hänvisar jag intresserade till mitt tidigare inlägg Bragdguldet till Robin.
Sarah Sjöström fick priset. Hon tog VM-guld och slog sitt eget världsrekord. VM-guld i fjärilssim. Hon simmade inte ens snabbast. Hon var den som simmade roligt snabbast. Och världsrekord i simning är knappast något chockerande. Och att slå sitt eget. Ja, ni hör ju själva hur orimligt det är att Sjöström ska ha priset.
10:56 januari 19, 2010
Publicerat av
rosenblom |
4 kommentarer
etiketter: bragdguldet, idrottsgalan, rafael nadal, robin söderling, sarah sjöström, simning, tennis
Jag skrev tidigare om ett par ytterst blygsamma mål. Något i stil med nyårslöften utan att på något sätt kalla dem det. Nyårslöften låter nämligen som något dömt att misslyckas. Som den obekanta flock vilsna på gymmet som i februari plötsligt är borta.
Mina löften till mig själv är snarare mål som råkade definieras vid nyårsskiftet. Med avsikt att uppfyllas. Det handlar om att lära sig dricka vatten och att se till att sova ordentligt. Säg, det ska väl inte vara så förbannat svårt?
Om några minuter börjar en av årets fyra höjdpunkter. En av årets fyra Grand Slams i tennis. Den i Australien. Och så rullar det på. Från ett på natten och ett halvt dygn framåt. 14 nätter i sträck. Kvalet har pågått i några nätter nu i veckan och jag är redan helt ur rytm. Ja. det är så förbannat illa att jag till och med går in i huvudturneringen med sömnbrist.
Hälften av mina mål kommer med största sannolikhet inte ägnas så stort allvar de närmaste två veckorna.
00:51 januari 18, 2010
Publicerat av
rosenblom |
6 kommentarer
etiketter: löften, mål, sömn, tennis
Fan.
Jag tvingades lite motvilligt att avstå löpningen även idag.
Planen var ett timmeslångt pass cirkelträning följt av löpning samtidigt som tjejen avverkade ett spinningpass. Känningarna i foten lät mig ta det synnerligen mogna beslutet att avstå löpningen. Lite vila i januari behöver man ju inte sörja så förbannat mycket över. Istället fick jag följa med på någon slags ofrivillig spinningdebut.
Resultatorienterad som jag är trivs jag annars mycket bättre på de vanliga träningscyklarna som kan returnera siffror genom vilka man kan avgöra huruvida man gjort någon nytta eller inte. Jag gjorde säkert någon nytta i spinningsalen. Men jag har ju inga siffror som bevis.
Dessutom måste man vara lite skeptisk mot att man lägger in stretching i ett så kort pass som 60 minuter. Stretching kan väl var och en ansvara för efteråt? Vi kanske fick ihop 45 minuter cykling varav merparten uppvärmning och återhämtning efter det som instruktören kallade backar. Så… Vad blir det kvar? Kanske 20 minuter cykling?
Lite för kort period hög intensitet på cirkelträningen och inte alls mycket cykling. Vad får man ut av det? Inte mycket kanske. Jag ignorerar det och ser mervärdet i två timmars träning tillsammans med tjejen.
20:54 januari 16, 2010
Publicerat av
rosenblom |
14 kommentarer
etiketter: skada, spinning, stretching
Att vila från löpningen måste väl inte nödvändigt betyda att man vilar helt och hållet?
Just det. Så det blev ett besök till gymmet även idag, eller igår beroende på hur noga man ska vara. Hur som helst, fredag.
Gick på och körde en mil på cykel och trots att jag satte mig med avsikten att ta det lugnt kan jag nu erkänna att det är lika svårt, eller trist beroende på hur man vill se det, att hålla igen på cykel som i löpningen. Positivt är att den onda foten inte verkar ta stryk. Så även om jag tvingas vila från löpningen några dagar kan jag fortfarande träna kondition.
Växlade till roddmaskinen och körde en dryg kilometer varefter jag nådde besökets huvudmål – styrketräning överkropp. Kan väl inte påstå att jag är helt nöjd med insatsen. Jag har inget direkt program att följa så jag kör lite på känsla mest för att köra igenom kroppen. Bra ibland. Oftast sämre.
Men. Vafan. All träning är bra träning. Eller hur?
02:12 januari 16, 2010
Publicerat av
rosenblom |
7 kommentarer
Nytt pass igår. Typ? Gissa! Intervaller. Såklart.
Löpbandet var programmerat till 10×500m i 3:59-tempo med 60 sekunder gåvila.
Som vanligt jobbigt de tre-fyra första repetitionerna. Sedan slitsamt förvisso men hyfsat bekvämt. Och kanske viktigast av allt var jag inte alls slut efter sista repetitionen. Det var det positiva. Det negativa tar möjligen trist nog överhand. Jag har fått ont i höger fot. Från fotknölen på insidan och upp till en dryg decimeter högre upp ömmar det. Jag har fått för mig att jag pronerar mer och mer med höger fot och möjligen är det onda någon slags överansträngning.
Fortsatte efter intervaler och nedjogging med en halvtimmes abs-klass som trist nog var löjligt mycket rygg och märkligt lite mage.
Vilar från löpningen idag och hoppas att foten är mogen för ett par hårda pass i helgen.
14:08 januari 15, 2010
Publicerat av
rosenblom |
8 kommentarer
Löppassen blir allt tyngre och jag bör möjligen överväga att lätta en aning på intensiteten. Men jag tycker mig ha bråttom och att skynda långsamt, hur korkat låter inte det…?
I tisdags var det 2-tusingar på löpband. När jag förut kört tio tusingar känner jag mig ännu fräsch och rullar över i nedjogging utan problem. Nu körde jag fem 2-tusingar och tvingades stänga av bandet och lägga mig halvt död över instrumentpanelen.
Upplägget var fem repetitioner 8:30 minuter i 4:15-tempo med två minuters gåvila. Nu visade sig tempot aningen för kaxigt och jag tvingades sänka. Det resulterade i att 2-tusingarna endast mättes 1960, 1960, 1910, 1900, 1910 meter långa. I tempo räknat 4:20, 4:20, 4:27, 4:28, 4:27. Det är ju så när man kör intervaller på löpband. Den inprogrammerade tiden blir ju oförändrad. Istället förkortas naturligt längden när man viker ner sig.
Lite fundersam över varför jag helt tog slut. Bör nog som påpekat kanske göra det lite lättare för mig. Möjligen kör jag på hårt resten av veckan för att nästa veckan göra en så kallad lugn vecka.
Igår körde jag ett magpass hemma. Det blir sällan bra när man kör på känn utan ett program att följa. Ändå var gårdagens pass mitt bästa hemmapass på länge. Men jag bör nog försöka hinna med åtminstone någon abs-klass per vecka för att få lite kvalitet.
15:14 januari 14, 2010
Publicerat av
rosenblom |
6 kommentarer
Jag vet inte riktigt vad föregående inlägg hade med löpning att göra. Men Mästarnas Mästare har absolut med sport att göra och de två största profilerna är höjdhoppare. Och sport till viss del men framförallt friidrott kommer alltid ha sin plats på bloggen.
Dessutom avslutades gårdagens trekamp med något som skulle kunna kallas Last Man Standing – Backintervaller. Och bara en sådan sak som intervaller skall givetvis premieras i mångfald. Här i form av uppmärksamheten av ännu ett inlägg.
Sedan måste man ifrågasätta SVT:s dåliga smak att bjuda in tidigare dopingavstängde brottaren Tomas Johansson. Tiden läker sår? I nästa upplaga deltar Ludmila Engquist…?
13:27 januari 13, 2010
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
