OS-bloggar

Under min paus här fyller jag bloggbehovet på min OS-blogg. Följ länken nedan. Välkomna!

rosenblom om Vancouver 2010

09:33 februari 16, 2010 Publicerat av rosenblom | inga kommentarer

Viljan förkyld – pausar

Små tecken har skänkt förhoppningar. Små tecken som bara varit förbannade lögner. Foten blir inte bra.

Nu har jag försökt komma överens med mig själv om en kompromisslös vila. Inga mer försök till löpning utan att känna mig helt bra. Inga sittningar på träningscykeln. Mer fokus på styrketräning. Men igår på gymmet kollapsade viljan. Styrketräning mer än en gång i veckan är mer än vad jag finner underhållande.

Jag pausar för att snabbare återkomma till löpningen. En paus som gör det vettigt att även pausa löpbloggen. Jag gör kanske något inflikande om något faller över mig. Och sedan givetvis åter i full figur när jag är frisk nog att erövra asfalten.

09:18 februari 16, 2010 Publicerat av rosenblom | 6 kommentarer

En tanke till de bestulna

Vinterolympiaden är igång. Och starten var ju minst sagt tragisk.

Givetvis lider jag med rodelåkarens nära och kära. Och hela Georgiens trupp. Men jag kan inte låta bli att lida ännu mer med alla övriga deltagare. Nåväl. Kanske inte mer. Men att se dem under invigningen var smärtsamt. Alla de deltagare som kanske inte slåss om medaljer under spelen. De som kanske har bara deltagandet i sig eller möjligen till och med invigningen som höjdpunkt i deras idrottskarriär. De som under flera år eller kanske hela sitt liv sett framemot OS. De som under invigningen återhållssamt skrattade och var glada för att få vara en del av något så stort som Olympiska Spelen. Detta samtidigt som deras blick vittnade om skam och bön om förlåtelse för deras glädje. Glädje trots att bara timmar passerat efter det tragiska dödsfallet.

Det gjorde mig förbannat ont att se dem bestulna på den sanna glädjen. Bestulna av spelens arrangör. Bestulna av en jävligt onödig olycka som potentiellt har föstört spelen för hundratals deltagare.

Men ändå. Man får ju ha förståelse för arrangören. Det är ju självklart mycket viktigare med en invigning för någon miljard hellre än ett skyddsnät för en tusenlapp…

12:52 februari 14, 2010 Publicerat av rosenblom | inga kommentarer

etiketter: , , , ,

Åter runt sjöarna

Besöket hos läkaren gjorde knappast till eller från. Nåväl. Några hundra fattigare. Men inte mycket kunskap rikare.

I helgen besökte jag staden som fostrat mig. Sundbyberg. Och det är fan inte lätt att hålla sig borta från sjöarna. Lötsjön och Råstasjön och däremellan liggande Golfängarna. Det må ha varit vinter och inte lika vackert som på sommaren. Men jag var tvungen att få insupa lite av atmosfären. Och jag trodde inte det var så länge sen, men nu när jag tänker tillbaka är det faktiskt nästan 2,5 år sedan jag löpandes rundade sjöarna.

Det kanske inte är helt rättvist att kalla det löpning heller. Det var halt och oron för foten var knappast obefintlig. Och efter att ha sprungit på löpband hela vintern och nu haft tre veckors löpvila var det tungt att springa. Det var kallt och fullt fokus på att inte förvärra skadan.

När nu läkaren ordinerade vila men inte löpförbud ville jag testa. Jag tejpade hårt och noggrannt. Det kändes väl hyfsat. Knappast något klipp i steget. Tejpen tillåter inte det. Men utan smärta i 40 minuter varefter tejpen verkade ge vika och jag tog kortaste väg hem.

Det kanske inte var det bästa för foten. Men helt klart gott för själen.

12:00 februari 11, 2010 Publicerat av rosenblom | 7 kommentarer

etiketter: , ,

Notknäckarna

Jag skrev om min inblandning i ett dop jag sjöng på. I kommentarerna nämnde Joel det ovanliga med idrottskillar som sjunger och Janne slängde ur sig en göteborgare. Med anledning av detta måste jag kontra och plåga er med ännu en ordvits som föddes för ett par minuter sedan…

Vilken idrottsstjärna vore mest lämpad att sjunga i kyrkan?

Och när vi ändå kommit så långt var jag tvungen att rubricera inlägget med ännu en passande ordvits som även var namnet på en musikfrågesport i TV för väldigt många år sedan.

Och knäcker ni gåtan kanske jag måste vara snäll nog att publicera ett litet klipp från helgen…

UPPDATERAT 10 feb 22:19 – Mannen jag söker är givetvis BÖRJE SALMING…

16:46 februari 9, 2010 Publicerat av rosenblom | 5 kommentarer

Skaderapport

Jag fick, som jag tidigare skrev om, till slut tag på en läkare som jag lyckades ställa hyfsat stort förtroende till på förhand. Hyfsat stort på förhand. Aningen naggat i efterhand.

Jag måste ha haft första tiden på morgonen. Jag kom i god tid. Tio minuter innan utsatt tid. Först tio minuter efter bokad tid släpptes jag in. Utan att någon patient tidigare försenat läkaren. Respektlöst att vara försenad tio minuter utan ursäkt och sedan ha jävligt bråttom att avsluta besöket i tid för att hinna med nästa patient i tid trots att jag hade mängder med frågor kvar.

Dessutom måste jag ifrågasätta en specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin som påstår sig inte ha minsta koll på löpstegets påverkan på foten. Och inte heller har en aning om hur man tejpar en fot…

Hur som helst. Läkaren kontrollerade foten varefter jag fick en kort grundläggande lektion i fotens anatomi och senare ett utlåtande. Kortfattat verkar, som jag tidigare gissat, min pronation vara boven i dramat. Den ska ha orsakat ett slitage på den sena som går längs skenbenet och in under hålfoten. Något som när det väl inträffat kan vara svårt att bli kvitt. Åtminstone väldigt lång tid att bli kvitt det.

Läkaren ordinerade vila och skrev ut ett recept på Voltaren och en remiss till både en sjukgymnast samt en ortopedtekniker. Men. Han trodde inte att det skulle innebära någon större fara att cykla och kanske inte ens heller att löpa väl tejpad för att förhindra foten att falla in och på så sätt orsaka samma slitage på den redan retade senan. Men det senare var mina förslag och hans svar verkade mest vara gissningar.

Konklusion. Min egen såklart. Hur mycket kan man begära av en läkare, specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin…? Med stöd, i första hand tejp och så snart som möjligt ortopediska inlägg, bör jag kunna löpträna lättare. Jag kommer förmodligen ha ont men hur farligt är lite smärta?

15:48 februari 8, 2010 Publicerat av rosenblom | 12 kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Säsongens första tävling!

Skadad i tre veckor. Igår hos läkaren. Idag tävling.

Det var onekligen en förbannat god häxdoktor jag besökte. Eller…?

Jag återkommer med läkarens diagnos när jag har tid att återge det korrekt. Jo. Visst kan man kalla dagens uppgift någon form av tävling. Absolut ingen löpartävling dock. Och egentligen kanske inte ens en tävling.

Men det handlar om att prestera max. Med bara ett försök. Och utan att vara bekant med förutsättningarna.

Systerdotterns dop idag. Och jag är förärad uppgiften att sjunga solo. Så för att återkoppla till ovanstående punkter.

Bara prestation av klass är godkänt. Tar man sig an uppgiften att sjunga solo i kyrkan är inte bra acceptabelt. Det finns knappast möjlighet till omtagning. Jag vet bara knappt vem pianisten är och han hade aldrig hört låten för ett par dagar sedan och krävde noter vilket jag inte kunnat leverera. Jag kommer träffa honom först en halvtimme innan dopet. Alltså ungefär samtidigt som de första tidiga gästerna lär anlända. Möjligheter till repetitioner känns minimala.

Det vore väl en sak om jag var rutinerad. Men inte ens det kan jag ta med mig. Jag har bara gjort något liknande tre gånger om jag räknar rätt och senast så länge sen som för ungefär 15 månader sedan. Hur kommer det låta i kyrkan? Mikrofon eller inte? Kan jag ens hela texten? Varför utsätter jag mig för det här?

Går det åt helvete, om nu det är möjligt i kyrkan, så är det oåterkalleligt. Precis som dåliga siffror i en resultatlista.

11:24 februari 6, 2010 Publicerat av rosenblom | 9 kommentarer

Breakdown on hold

Tre veckor utan löpning nu. Jo, det blev förvisso 14km på Löpningens Dag. Men låt mig gärna glömma det. Det var i efterhand varken klokt eller särskilt fördelaktigt för min skadade fot.

Det är inte långt ifrån att man bryter ihop i något slags krig med sig själv. Personbästa på Göteborg Halvmarathon följdes av sju veckors sjukdom och när jag äntligen kom igång med löpningen gjorde jag det med sådan lust och med total avsaknad av spärrar att jag överbelastade foten och nu gått skadad i tre veckor. Sex veckor höll foten. Jag var alltså sjuk längre än jag fick vara helt frisk. Toppen. Verkligen.

För fjärde året i rad spökar sjukdom och skador. Inte konstigt att man bara sänker pb:t på halvmaran med någon minut per år.

Jag borde naturligtvis kolla upp foten. Men det är lättare sagt än gjort. Går man via sin husläkare och om den mot all förmodan orkar besvära sig att skriva en remiss väntar ett par månaders köande för att ens få träffa en specialist. Vänder man sig till en privat klinik verkar förfarandet inte vara alls så segt. Men… Ett besök kostar runt tusenlappen och åker man på magnetröntgen så får man slanta upp mellan tre och sex tusen. Och om det visar sig att jag borde skaffa ortopediska inlägg för att fortsätta ryker ytterligare en tvåtusing.

Löpning. Världens mest tillgängliga idrott… Hur billigt som helst.

Efter att ha gjort ett gediget detektivarbete verkar jag nu ändå ha hittat en kille som jag på förhand kan känna ett visst förtroende för.

Leg läkare, specialist i ortopedi. Speciell inriktning mot idrottsmedicin, rehabilitering, smärtproblem samt manuell medicin.

Till en rimlig peng dessutom och med en lucka i kalendern idag. Avvaktar att bryta ihop och hoppas nu istället att jag ska kunna få reda på vad det är för fel på mig och min fot.

08:24 februari 5, 2010 Publicerat av rosenblom | 11 kommentarer

Själv är inte alltid bästa dräng

Det spelar ingen roll att jag bevarat gamla kunskaper om hur man tejpar instabila fötter. Det var några år sen sist. Och jag gav mig på överkursmaterialet direkt. Det är förbannat svårt att tejpa sin egen fot. Att fixera sin fot samtidigt som man sitter upp och själv ska tejpa den kräver sin övning.

Hur som helst. Ingen smärta i foten genom passet annat än det obehag den väldigt hårt lindade tejpen till en början gav. Det blev ett duktigt pass. Äntligen. 30 km på träningscykeln på 65 minuter. Vad nu det kan vara värt?

21:05 februari 4, 2010 Publicerat av rosenblom | 1 kommentar

etiketter: ,

Släng hit tejpen!

Lite kaxigt har jag slängt ur mig rader om att det bara är att tejpa och köra på.

Faktum är att jag inte riktigt vågat mig på det. I tre veckor har jag gått skadad nu och träningscykeln har fått fungera som ersättare för löpningen. Men för en vecka sedan under ett pass på sadeln kändes inte heller det ok. Nu har jag kört Voltaren Gel i fem dagar utan minsta resultat och jag kan inte sitta still längre. Så nu ska jag ur minnet försöka rota fram gamla färdigheter i tejpning och köra ett ordentligt cykelpass.

Önska mig lycka till.

14:30 februari 4, 2010 Publicerat av rosenblom | 3 kommentarer

100 push ups – 2 veckor

Två veckor har passerat. Utmaningen att med bara sex veckors träning lyckas nå 100 armhävningar i en följd inleddes med ett maxtest i vilket jag klarade 18.

Baserat på mitt resultat har jag följt ett program. Tre pass i veckan. Varje pass bestående av fem set med given vila. Jag har haft uppenbara svårigheter att fullfölja schemat efter de tre första seten. Jag har aldrig kompromissat med det totala antalet armhävningar på schemat. Däremot har set 4 och 5 oftast blivit set 4, 5 och 6 och ibland även 7.

Vecka 2 avslutas med ett maxtest. Daniel har gått från 30 till 45. Joel från 25 till 39. Hatten av för er boys! Och jag… Jag har gått från 18 till… eeeh… 22. Oförändrat med andra ord. Det är förbannat märkligt. Från att så gott som aldrig göra armhävningar till att träna sex hårda pass nämnda övning och inte alls utvecklas…

Nåväl. Något gör jag fel. Möjligen är vilan mellan passen för kort. Vecka 3 är inledd och om knappt två veckor har jag gjort ett nytt maxtest. Förväntar mig en explosiv utveckling tills dess. Annars får jag nog backa och redigera schemat lite.

16:28 februari 3, 2010 Publicerat av rosenblom | 8 kommentarer

etiketter: , ,

Om att inte ta allt på blodigaste allvar

Då det inte fanns något intresse att dela med sig av sina förväntningar på Runner’s World finns det väl heller inget intresse att ta del av det dyk i ämnet jag hade tänkt göra.

Men nog måste väl ändå löparbloggosfären vara sund nog att inte ta allt på så jävla stort allvar. Om inte så finns det många fler texter i aktuellt nummer av Runner’s World att bli ordentligt mycket mer orolig över om man ska läsa dem slaviskt ordagrant.

Hur som helst. Om ni senare lyckas släppa Runheims ledare och bläddrar fram till sida 69 i aktuellt nummer…

LOPPEN NI INTE FÅR MISSA 2010 – STOR GUIDE TILL 230 SVENSKA LOPP

Hetsa inte upp er. Ni MÅSTE INTE springa ALLA lopp.

23:57 februari 2, 2010 Publicerat av rosenblom | 6 kommentarer

etiketter: , ,