Breakdown on hold

Tre veckor utan löpning nu. Jo, det blev förvisso 14km på Löpningens Dag. Men låt mig gärna glömma det. Det var i efterhand varken klokt eller särskilt fördelaktigt för min skadade fot.

Det är inte långt ifrån att man bryter ihop i något slags krig med sig själv. Personbästa på Göteborg Halvmarathon följdes av sju veckors sjukdom och när jag äntligen kom igång med löpningen gjorde jag det med sådan lust och med total avsaknad av spärrar att jag överbelastade foten och nu gått skadad i tre veckor. Sex veckor höll foten. Jag var alltså sjuk längre än jag fick vara helt frisk. Toppen. Verkligen.

För fjärde året i rad spökar sjukdom och skador. Inte konstigt att man bara sänker pb:t på halvmaran med någon minut per år.

Jag borde naturligtvis kolla upp foten. Men det är lättare sagt än gjort. Går man via sin husläkare och om den mot all förmodan orkar besvära sig att skriva en remiss väntar ett par månaders köande för att ens få träffa en specialist. Vänder man sig till en privat klinik verkar förfarandet inte vara alls så segt. Men… Ett besök kostar runt tusenlappen och åker man på magnetröntgen så får man slanta upp mellan tre och sex tusen. Och om det visar sig att jag borde skaffa ortopediska inlägg för att fortsätta ryker ytterligare en tvåtusing.

Löpning. Världens mest tillgängliga idrott… Hur billigt som helst.

Efter att ha gjort ett gediget detektivarbete verkar jag nu ändå ha hittat en kille som jag på förhand kan känna ett visst förtroende för.

Leg läkare, specialist i ortopedi. Speciell inriktning mot idrottsmedicin, rehabilitering, smärtproblem samt manuell medicin.

Till en rimlig peng dessutom och med en lucka i kalendern idag. Avvaktar att bryta ihop och hoppas nu istället att jag ska kunna få reda på vad det är för fel på mig och min fot.

08:24 februari 5, 2010 Publicerat av rosenblom | 11 kommentarer