Pengar vägen till lycka

Efter att i några månader ha gått skadad utan att kunna göra något åt det står jag möjligen inför en positiv förändring.

Problemen har varit att erkänt duktiga läkare är löjligt dyra för en arbetslös löpares plånbok. Och några inte fullt lika dyra har visat sig vara i det närmaste totalt odugliga. Dessa trista fakta har resulterat i ett smått apatiskt tillstånd där jag valt, eller snarare har tvingats välja, att vänta ut problemen. Ett hyfsat hopplöst agerande när jag varit övertygad om att enbart vila aldrig har kunnat leda mig tillbaka.

Livet är en hora. Och jag har inga pengar.

Trist. Men sant.

Nu har jag dock fått ett oväntat tillskott. En summa lagom nog att öronmärka för foten, hur lustigt än det låter.  Tack kära Mormor.

Inte enbart med martyrens hatt på mig besökte jag mässan i samband med Göteborgsvarvet. Jag gick dit med förhoppningen om att någon fotspecialist skulle ställa ut. Jag träffade en specialist som gjorde en snabb undersökning av foten och påstod sig på ett förtroendegivande sätt kunna hjälpa mig tillbaka.

Jag hade låtit mig övertalas och besökte honom nu i veckan för en längre undersökning. Vi kom överens om att pröva ut ortopediska inlägg och i nästa steg testa stötvågsbehandling. En dyr behandling han påstår ska vara effektiv men som ska göra förbannat ont.

På måndag hämtar jag mina första inlägg och genomför min första stötvågsbehandling.

För ett tag sedan såg jag inte ens ljuset i tunneln. Nu har jag onekligen en mycket mer positiv känsla. Äntligen.

13:13 juni 11, 2010 Publicerat av rosenblom | 2 kommentarer