Backintervaller och doping
Jag vet inte riktigt vad föregående inlägg hade med löpning att göra. Men Mästarnas Mästare har absolut med sport att göra och de två största profilerna är höjdhoppare. Och sport till viss del men framförallt friidrott kommer alltid ha sin plats på bloggen.
Dessutom avslutades gårdagens trekamp med något som skulle kunna kallas Last Man Standing – Backintervaller. Och bara en sådan sak som intervaller skall givetvis premieras i mångfald. Här i form av uppmärksamheten av ännu ett inlägg.
Sedan måste man ifrågasätta SVT:s dåliga smak att bjuda in tidigare dopingavstängde brottaren Tomas Johansson. Tiden läker sår? I nästa upplaga deltar Ludmila Engquist…?
Kanske liknande
Taggar
Share This
Jag är lika förvånad som du över Tomas Johansson. Ones a cheat, always a cheat på något sätt. Patrick Sjöberg har ju iofs doppat näsan i illegala preparat, men efter avslutad karriär. Skillnaden är kanske hårfin men fuskandet inom idrotten är ju på bekostnad av oss som tittar, då tycker jag att man har sumpat sin chans i rampljuset.
Jo. Jag tycker bland det värsta med dopingen är att det lurar fans och andra intresserade att imponeras av insatser som egentligen inte är värda ett skit. Såklart näst efter de idrottares insatser som då får stå i skuggan av fuskaren och blir bestulna på hyllningarna. Vad är vitsen med exempelvis ett OS-guld i efterhand om man inte fått stå överst på prispallen och fått sin nationalsång spelad till sin ära…?
Så… Jag håller inte med om att skillnaden är hårfin. Fuskandet kan på intet sätt accepteras. Fuskande Mühlegg dopade sig och förstörde möjligen Elofssons karriär. Vad Sjöberg och andra gör efter avslutad karriär skadar inte idrotten.