Breakdown on hold
Tre veckor utan löpning nu. Jo, det blev förvisso 14km på Löpningens Dag. Men låt mig gärna glömma det. Det var i efterhand varken klokt eller särskilt fördelaktigt för min skadade fot.
Det är inte långt ifrån att man bryter ihop i något slags krig med sig själv. Personbästa på Göteborg Halvmarathon följdes av sju veckors sjukdom och när jag äntligen kom igång med löpningen gjorde jag det med sådan lust och med total avsaknad av spärrar att jag överbelastade foten och nu gått skadad i tre veckor. Sex veckor höll foten. Jag var alltså sjuk längre än jag fick vara helt frisk. Toppen. Verkligen.
För fjärde året i rad spökar sjukdom och skador. Inte konstigt att man bara sänker pb:t på halvmaran med någon minut per år.
Jag borde naturligtvis kolla upp foten. Men det är lättare sagt än gjort. Går man via sin husläkare och om den mot all förmodan orkar besvära sig att skriva en remiss väntar ett par månaders köande för att ens få träffa en specialist. Vänder man sig till en privat klinik verkar förfarandet inte vara alls så segt. Men… Ett besök kostar runt tusenlappen och åker man på magnetröntgen så får man slanta upp mellan tre och sex tusen. Och om det visar sig att jag borde skaffa ortopediska inlägg för att fortsätta ryker ytterligare en tvåtusing.
Löpning. Världens mest tillgängliga idrott… Hur billigt som helst.
Efter att ha gjort ett gediget detektivarbete verkar jag nu ändå ha hittat en kille som jag på förhand kan känna ett visst förtroende för.
Leg läkare, specialist i ortopedi. Speciell inriktning mot idrottsmedicin, rehabilitering, smärtproblem samt manuell medicin.
Till en rimlig peng dessutom och med en lucka i kalendern idag. Avvaktar att bryta ihop och hoppas nu istället att jag ska kunna få reda på vad det är för fel på mig och min fot.
08:24 februari 5, 2010
Publicerat av
rosenblom |
11 kommentarer
Låter som ett bra val den där läkaren. Och trist som fan med alla sjukdomar och elände. Eftersom jag är så såld på vitaminen som börjar med bokstaven D nu ser jag D-vitaminbrist överallt
Tror du det kan vara nåt? För att stärka immunförsvaret mot sjukdomar alltså, för mot skador tror jag inte det hjälper trots allt. Och man får dosera på ganska bra för att få effekt, runt 4000IE nånstans per dag.
Jag äter en hel del antioxidanter för att stärka försvaret. D-vitamin började jag testa efter ett av dina inlägg någongång i höstas i vilken du länkade till ett par studier vill jag minnas. Nu har jag dock backat lite efter att D-vitamin fått en del kritik. Tar nu 800IE. 4000IE låter väldigt mycket? Men det är klart. Det beror väl på vem man lyssnar på. En del börjar prata om risker med D-vitamin redan vid 1000IE. Men du börjar väl trappa ner nu när det blir ljusare snart?
Nej, 4000IE är inte speciellt mycket. Det som rekommenderas av amerikanska forskare och läkare är ca 6000IE för män och 5000IE för kvinnor för att få bästa effekt. Läs här tex: http://heartscanblog.blogspot.com/2010/01/getting-vitamin-d-right.html
Jo, det beror som sagt på vem man lyssnar på. Amerikanska läkare och forskare är överens om att det krävs rätt höga mängder för att få bra effekt, se här tex:
http://heartscanblog.blogspot.com/2010/01/getting-vitamin-d-right.html
Jag vet faktiskt inte varför kritik finns mot nivåer runt 1000IE, det låter som om en del personer håller fast vid de föreställningar som fanns förr i tiden. Nyare forskning har inte kunnat påvisa några skadliga effekter hos vuxna av doser < 10000IE/dag. Har inte funderat på om jag drar ner i sommar, kör på ett tag och ser vilka nivåer jag hamnar med 4000IE+solljus, sen får vi se.
Jag håller verkligen tummarna för att läkaren vet vad det är och att det ska gå över på ett kick. Det är bra att gå till dm som vet något men det är för jävligt sura pengar.
Jo, skobudgeten blir onekligen smal av alla läkarbesök.
Låter bra! vem är det?
Andén.
Såvitt jag vet finns det ganska lite som tyder på att antioxidanter förbättrar immunförsvaret. Det jag läst tyder på att den oxidativa stress som uppstår under aktivitet i själva verket är en naturlig del som inte nödvändigtvis behöver neutraliseras med ett stort antioxidantintag. Att äta frukt och grönt i normala doser ger tillräckligt med antioxidanter för det mesta.
Sen höga d-vitamindoser, tja, det beror på vem man frågar. De amerikanska och kanadensiska forskare och läkare som har tittat på detta har inte hittat några exempel på toxiska effekter av d-vitaminintag på uppp till 10000IE/dag för vuxna (http://www.ajcn.org/cgi/content/full/69/5/842); i de fall då överdos konstaterats (med höjda kalciumnivåer och risk för leverskador) har det handlat om doser på 20-40000IE/dag under flera månader.
Här är lite mer läsning i detta intressanta ämne:
http://well.blogs.nytimes.com/2009/09/23/phys-ed-can-vitamin-d-improve-your-athletic-performance/
Speciellt denna, från en bloggande läkare som har lite erfarenhet av att mäta nivåer på sina patienter:
http://heartscanblog.blogspot.com/2010/01/getting-vitamin-d-right.html
om hur mycket man ska ta, det är mer än man tror.
Dessvärre hade tre kommentarer från dig hamnat i skräppostfiltret. Vet inte exakt varför, men jag gissar att det kan vara för att de innehåller länkar som innehåller ordet vitamin och filtret tror att det är kommentarer som egentligen bara är reklam.
Onekligen intressant att uppfattningen om gränsen för toxiska effekter har så skiftande storlek. Jag läste också något nyligen som fick mig att tveka lite kring antioxidanterna. För mycket antioxidanter ska ha negativ inverkan på konditionsidrottare.
Tack så mycket för lästipsen.
Du kan radera de andra två, den tredje innehåller all info. Ja, skumt, jag trodde det var nåt fel på min webbläsare