Sammanfattar VM och lovar guld i EM
Jag hade tänkt formulera någon slags sammanfattning och utvärdering av svenskarnas insatser i friidrotts-VM. Jag har dock viktigare saker för mig än att återuppfinna hjulet. Det hjul som jag motvilligt vill erkänna Mats Wennerholm uppfunnit. Hans sammanställning stämmer mycket väl in med den jag nu slipper skriva.
Dock vill jag göra några få och en större och mer västenlig justering.
Först och främst måste man ännu en gång fundera över rubriksättarna. Eller så enas vi snabbt om att de inte är värd en enda tanke. Rubriken ”Betyget: Uselt” speglar på intet sätt Wennerholms text. Han är inte ens i närheten av att använda orden.
Tiokamparen Nicklas Wiberg erhåller fyra plus med motiveringen…
VM:s stora – och enda – positiva överraskning. Slog Henrik Dagårds femton år gamla svenska rekord…
Så långt allt korrekt.
… Kan han höja sig ytterligare några decimeter i stav, slåss han om medaljerna redan i EM nästa år.
Visserligen även det hyfsat korrekt. Men när media alltid kräver det omöjliga blir det lätt löjeväckande när Wennerholm helt och hållet missar möjligheten att ställa, om inte ett krav så åtminstone ett rimligt högt mål. Låt mig skrika ut det som Wennerholm inte är kapabel nog att räkna till…
Wiberg tar guld i EM.
Och han behöver inte höja sig ytterligare några decimeter i stav. Wennerholm använder ytterligare några decimeter i stav som om det handlade om spjut. Att höja sig ytterligare några decimeter i stav är ett väldigt stort steg. Och i det närmaste monstruöst när man redan nyligen höjt sitt personbästa med 30 centimeter. Saken är den att hade Wiberg lyckats med det förbannat omöjliga att höja sitt personbästa från 4.20 till 4.90 hade han ändå missat bronset med två poäng.
Vägen till guldet ligger i att få ihop det i alla grenar. Wiberg lyckas bli sjua och slå svenskt rekord trots två ganska grova missar. Missat personbästa med 27 centimeter i längd och med åtta centimeter i höjd. Hade han tangerat sitt personbästa i dessa grenar, vilket såklart är evigheter mer troligt än att han skulle hoppa 5 meter i stav, skulle han tagit bronset med 19 poängs marginal.
Dessutom, vilket Wennerholm inte verkar vara bekant med, deltar varken amerikaner eller kubaner på ett europamästerskap och förutsatt att han nu hade tangerat personbästat i längd och höjd vore han bäste europé i VM.
Med den enkla matematiken ska Wiberg vara en av guldfavoriterna i EM även om han inte lyckas höja sig ytterligare några decimeter i stav…
Övriga då? Gör man sin bästa tävling när det gäller ska man ha godkänt (Daniel Almgren, Ulrika Johansson). Oavsett om det bra räcker till en blygsam placering. Mycket mer än det bästa någonsin kan man inte begära. Höjdhopparna (Linus Thörnblad, Emma Green) fick brottas med svåra förhållanden och då får snarare placeringarna ge godkänt snarare än höjderna. Sedan var det en löjligt stor mängd svenskar som var långt ifrån vad de borde kunna prestera.
Wennerholm syftar på de senare nämnda och avslutar…
Men frågan är om de har i ett VM att göra.
Möjligen inte. Men. Klarar man kvalgränsen tycker jag absolut att de ska få åka. Att sedan kvalgränserna verkar åt helvete för låga är en annan sak…
Läs även andra bloggares åsikter om sport, friidrott, friidrotts-vm, mats wennerholm, rubrik, rubriksättare, nicklas wiberg, tiokamp, stavhopp, spjut, daniel almgren, ulrika johansson, linus thörnblad, emma green, kvalgräns
12:58 augusti 26, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: daniel almgren, emma green, friidrott, friidrotts-vm, kvalgräns, linus thörnblad, mats wennerholm, nicklas wiberg, rubrik, rubriksättare, spjut, sport, stavhopp, tiokamp, ulrika johansson
