Jag har försökt att skriva något om skadan och känslan i tisdags. Men jag märker att det är förbannat knepigt att begripligt och ändå kortfattat beskriva en känsla. Så jag tvingas väl publicera några bilder. Det är onekligen ont om dem här. Jag försöker begränsa det till tillfällen när det verkligen behövs. Och när beskrivningen nu mest blir en sörja av ord tar jag hjälp av något här så ovanligt som en trio bilder.
Det blåa visar det ursprungliga besväret. Från fotvalvet och upp längs och precis bakom skenbenet. Det röda visar den ömhet på utsidan som senare tillkom. Dessa båda besvär var med mig på rundan. Alltså, framsidan av underbenet, både in och utsida. De var där men i form av ömhet snarare än smärta. Efter passet och från i onsdags har den värsta ömheten flyttats, som det lila visar, ner mot foten och är nu hyfsat bekant med känslan jag haft när fotleden varit kass. Men så enkelt verkar det inte vara. För det växlar mellan alla dessa tre ställen. Ibland ont på alla. Ibland inte alls.
Så vad gör man nu av detta? Jag väntar på svar för att få träffa en ortoped. Men under de flera veckor jag säkert tvingas vänta… Vad gör jag då?
Löpningen har ersatts av träningscykeln och jag behandlar ömheten med ismassage. Men behöver jag egentligen vila från löpningen? Det röda på bilden led jag värre av förra året och det sprang jag bort på ett par månader. Det lila, om det nu är fotleden, har jag spelat fotboll med en hel säsong för tio år sedan och sedan ännu en för sex eller sju år sedan. Dock brutalt hårt tejpad.
Som jag ser det finns två alternativ. Att vila och vänta på något som kanske kommer hända. Eller att raka benet, tejpa, bita ihop och trumma på. Å andra sidan då med risken att det kan det bli värre. Är det värt en chansning?
20:56 januari 29, 2010
Publicerat av
rosenblom |
11 kommentarer
etiketter: fotboll, skada, tejpa, vila
På lördag är det Stockholm Halvmarathon. Jag tänkte göra ett sista formtoppande pass igår. Det blev inte av. Jag kände mig sjuk. Känner mig fortfarande lite sjuk. Det är halsen. Men det behöver inte vara något virus. Det kan lika gärna vara den där jävla Zlatans fel. Vänta med att göra ett så förbannat viktigt mål till några sekunder efter att matchen egentligen borde ha varit slut. Varför? Jag skrek. Jag skrek ett lättnadens skrik. Och jag skrek sönder lite av stämbanden.
Och om man skriker sönder lite av stämbanden. Så att man bär ett öppet sår. Borde man inte då ha lättare att fånga något slags virus? Jävla Zlatan.
Jag har tappat lite av motivationen. Så tänkte jag inleda. Men att påstå det vore lögn. Något har jag tappat. Jag kan inte sätta fingret på det. Men jag behöver ingen längre betänketid för att utesluta motivationen. Det är planeringen som strular. Och funderingar kring balansen mellan träning och vila. Jag är plötsligt väldigt osäker.
Min träning kan den senaste tiden delas in i tre pass. Stenhårda intervaller, lugna 5km, vila. Så har det snurrat i ett par veckor nu. Och helt ärligt känns det som om jag vilat lite för mycket. Jag får lite dåligt samvete. Så vi glömmer träningen kort.
Istället ska jag bjuda på en världspremiär.
Trots nästan två och ett halvt års bloggande och drygt 1500 inlägg har jag aldrig publicerat ett eget foto. Än mindre, om det nu funnes något mindre sällan än aldrig, har jag publicerat något som skulle kunna misstas för något slags modebloggande. Men… Äh, jag orkar inte förklara bloggtiteln igen.
I veckan som gick fick de nya löparskorna debutera. Jag har sett några få skoparker presenteras på diverse löparbloggar. Min skopark är löjligt mer lätträknad. Och möjligen aningen mindre festligt färgglad… (Håll i er nu – världspermiär – fanfar…)
Från vänster. Adidas Supernova Control 9, köpta januari 2007, pensionerade februari 2009. Brooks Adrenaline GTS 8, köpta januari 2009, pensioneras väldigt snart. Brooks Adrenaline GTS 9, köpta september 2009.
Svarta. Såklart. För att passa vilket övrigt enskilt plagg som helst. Skit i passform och dämpning. Huvudsaken är att de är snygga. Fåfänga före funktion… Jag tvingas inkludera pensionerade par för att ens kunna kalla det skopark. Så, så mycket skopark är det kanske inte tal om. Men ändå.
andra bloggar om fotboll, zlatan, stämband, virus, balans, träning, löpning, löparskor
18:57 september 7, 2009
Publicerat av
rosenblom |
8 kommentarer
etiketter: balans, fotboll, löparskor, löpning, stämband, träning, virus, zlatan
