Jag fick, som jag tidigare skrev om, till slut tag på en läkare som jag lyckades ställa hyfsat stort förtroende till på förhand. Hyfsat stort på förhand. Aningen naggat i efterhand.
Jag måste ha haft första tiden på morgonen. Jag kom i god tid. Tio minuter innan utsatt tid. Först tio minuter efter bokad tid släpptes jag in. Utan att någon patient tidigare försenat läkaren. Respektlöst att vara försenad tio minuter utan ursäkt och sedan ha jävligt bråttom att avsluta besöket i tid för att hinna med nästa patient i tid trots att jag hade mängder med frågor kvar.
Dessutom måste jag ifrågasätta en specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin som påstår sig inte ha minsta koll på löpstegets påverkan på foten. Och inte heller har en aning om hur man tejpar en fot…
Hur som helst. Läkaren kontrollerade foten varefter jag fick en kort grundläggande lektion i fotens anatomi och senare ett utlåtande. Kortfattat verkar, som jag tidigare gissat, min pronation vara boven i dramat. Den ska ha orsakat ett slitage på den sena som går längs skenbenet och in under hålfoten. Något som när det väl inträffat kan vara svårt att bli kvitt. Åtminstone väldigt lång tid att bli kvitt det.
Läkaren ordinerade vila och skrev ut ett recept på Voltaren och en remiss till både en sjukgymnast samt en ortopedtekniker. Men. Han trodde inte att det skulle innebära någon större fara att cykla och kanske inte ens heller att löpa väl tejpad för att förhindra foten att falla in och på så sätt orsaka samma slitage på den redan retade senan. Men det senare var mina förslag och hans svar verkade mest vara gissningar.
Konklusion. Min egen såklart. Hur mycket kan man begära av en läkare, specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin…? Med stöd, i första hand tejp och så snart som möjligt ortopediska inlägg, bör jag kunna löpträna lättare. Jag kommer förmodligen ha ont men hur farligt är lite smärta?
15:48 februari 8, 2010
Publicerat av
rosenblom |
12 kommentarer
etiketter: foten, läkare, ortopedi, ortopediska inlägg, pronation, skada, tejp, voltaren
Jag fick svaret från röntgen igår.
Han såg nöjd ut när han levererade svaret. Så jävla glad och nöjd en sönderstressad och totalfokuserad läkare kan se ut.
Plåtarna visade… Ingenting.
Jo, nog syntes mitt knä. Men inga fel.
Jag vet inte vad han var så jävla nöjd för. Jag har ont. Lik förbannat. Något är fel. Ska jag vara glad för att jag fortfarande inte vet varför?
Andra bloggar om löpning, skador, läkare, runners knee, löparknä, röntgen
13:47 maj 8, 2008
Publicerat av
rosenblom |
8 kommentarer
etiketter: läkare, löparknä, löpning, röntgen, runners knee, skador
Så var jag då och röntgade mitt trasiga knä igår.
Det är en avancerad del. Knät alltså. Det förstår man när det krävs sex plåtar. Det var inte utan att man nästan kände sig som en fotomodell när jag befalldes inta olika ställningar. Trist nog var jag nog inte tillräckligt noga med att leverera mitt mest bländande leende förrän de sista bilderna.
Jag tror att framförallt den sista plåten när jag tvingades ned på alla fyra i någon slags parterr eller en förberedande doggy-style-pose, vilket man vill, kan bli något alldeles extra i någon tvivelaktig reklamkampanj…
Nåväl… Jag tror inte att röntgenplåtarna kommer att visa något fel. Åtminstone inte vad jag kunde se. Och jag är väl som vilken läkare som helst. Jag kan ordinera vila och jag kan ta betalt för det. Däremot kan jag stava och det är väl där det brister…
Svar om en vecka.
Göteborgsvarvet närmar sig med galopperande hastighet…
Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, halvmarathon, skador, knäskador, röntgen, läkare, fotomodell
17:16 april 30, 2008
Publicerat av
rosenblom |
1 kommentar
etiketter: fotomodell, göteborgsvarvet, halvmarathon, knäskador, läkare, löpning, röntgen, skador
Jag har känt mig identitetslös.
Folk ska ju envisas med att kalla sig för vad de jobbar med. De är säljare, lärare, målare, IT-tekniker och allt möjligt. Själv jobbar jag med vad som via tillfälligheter erbjuds mig. Jag är egentligen ingenting.
Men nu är det annorlunda. Jag tvingades igår trotsa min negavtiva inställning mot läkare och besöka en sådan. Jag tog egentligen kontakt med en ortoped men de krävde remiss.
Man förväntar sig inte mycket av en allmänläkare annat än att man måste betala för att träffa en. Denne löste dock min identitetskris. Någon kris är det väl kanske inte men dramaturgiskt låter så mycket bättre.
Diagnosen löd: Runners knee…
Toppen! Mitt sökande kan väl tänkas vara över. Har jag drabbats av Runners knee måste man förmoda att jag är löpare. Eller hur?
Andra bloggar om löpning, runners knee, läkare, allmänläkare, titel, identitet, identitetslös
16:40 april 26, 2008
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
etiketter: allmänläkare, identitet, identitetslös, läkare, löpning, runners knee, titel
