Skaderapport

Jag fick, som jag tidigare skrev om, till slut tag på en läkare som jag lyckades ställa hyfsat stort förtroende till på förhand. Hyfsat stort på förhand. Aningen naggat i efterhand.

Jag måste ha haft första tiden på morgonen. Jag kom i god tid. Tio minuter innan utsatt tid. Först tio minuter efter bokad tid släpptes jag in. Utan att någon patient tidigare försenat läkaren. Respektlöst att vara försenad tio minuter utan ursäkt och sedan ha jävligt bråttom att avsluta besöket i tid för att hinna med nästa patient i tid trots att jag hade mängder med frågor kvar.

Dessutom måste jag ifrågasätta en specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin som påstår sig inte ha minsta koll på löpstegets påverkan på foten. Och inte heller har en aning om hur man tejpar en fot…

Hur som helst. Läkaren kontrollerade foten varefter jag fick en kort grundläggande lektion i fotens anatomi och senare ett utlåtande. Kortfattat verkar, som jag tidigare gissat, min pronation vara boven i dramat. Den ska ha orsakat ett slitage på den sena som går längs skenbenet och in under hålfoten. Något som när det väl inträffat kan vara svårt att bli kvitt. Åtminstone väldigt lång tid att bli kvitt det.

Läkaren ordinerade vila och skrev ut ett recept på Voltaren och en remiss till både en sjukgymnast samt en ortopedtekniker. Men. Han trodde inte att det skulle innebära någon större fara att cykla och kanske inte ens heller att löpa väl tejpad för att förhindra foten att falla in och på så sätt orsaka samma slitage på den redan retade senan. Men det senare var mina förslag och hans svar verkade mest vara gissningar.

Konklusion. Min egen såklart. Hur mycket kan man begära av en läkare, specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin…? Med stöd, i första hand tejp och så snart som möjligt ortopediska inlägg, bör jag kunna löpträna lättare. Jag kommer förmodligen ha ont men hur farligt är lite smärta?

15:48 februari 8, 2010 Publicerat av rosenblom | 12 kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Valpsjukan

Nu har man med vissa försiktighetsåtgärder lyckats värja sig från grissjukan. Peppar, peppar, ta i trä och allt det där…

Istället verkar jag ha drabbats av valpsjukan! Va fan…?

Det är som tidigare påpekat en molande smärta som sträcker sig från fotknölen på insidan svagt ner till hålfoten och starkare upp längs insidan av underbenet. Vid beröring smärtar det på en liten punkt nästan exakt en decimeter upp på underbenet och precis bakom skenbenet.

Jag har jagat omkring på nätet och exakt samma symtom tituleras benhinneinflammation, periostit, shin splints, MTSS, medial tibia stress syndrome och även men i väldigt få fall valpsjukan. Kärt barn har många namn. Men så jävla kärt vet jag inte om det här barnet är.

Nu är jag inte den som åberopar nätet som något slags orakel. På vissa forum, och för all del bloggar, förekommer ren idioti. Men just valpsjukan hittade jag på en fotkliniks hemsida. Jag har aldrig hört det förut. Men jag välkomnar det inte så vackra ordet till min vokabulär. Däremot säger jag gärna farväl till åkomman å det snaraste. Ismassage och löpvila ska vara receptet. Ytterligare tips mottages tacksamt.

Jag har ofta förespråkat intervaller. Är det något som ger resultat så är det intervallträning. Nu har jag tydliga bevis på det. Men det var kanske inte de resultat jag önskat mig. Valpsjukan, eller vilket namn man nu vill använda, är med största sannolikhet resultatet av för snabb ökning av träningsdosen, för hög intensitet och även överpronation.

Jag får kanske ta det lite lugnt med intervallerna i fortsättningen.

13:51 januari 20, 2010 Publicerat av rosenblom | 11 kommentarer

etiketter: , , , , , ,