Så var det dags för Göteborgsvarvet imorgon. För att strö lite extra salt i såren har jag blivit placerad i startgrupp 1B med start bara tre minuter efter eliten.
I två år har jag förbannat arrangemanget för att skryta över hur jävla bra de är och att de är störst och allt möjligt samtidigt som de ger blanka fan i att det är helt omöjligt att ta sig fram. För två år sedan startade jag i sista grupp och tvingades gå och sick-sacka mig fram. Förra året startade jag i grupp 3 utan att märka någon skillnad.
Ändå lyckades jag göra en tid som gör mig förtjänt av en plats långt fram i startledet. Äntligen skulle jag kanske få springa Göteborgsvarvet. Och då är jag skadad och tvingas avstå.
Toppen. Verkligen.
Nu ska jag ta på mig martyrens hatt och åka till mässan för att ta del av atmosfären och INTE hämta ut nummerlappen…
Och när nu schlagerfinalen närmar sig passar jag på att citera en annan man som det inte gick så bra för. Christer Björkman.
Imorgon är en annan dag…
Låt oss hoppas det.
10:33 maj 21, 2010
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: göteborgsvarvet, skada
Jag fick, som jag tidigare skrev om, till slut tag på en läkare som jag lyckades ställa hyfsat stort förtroende till på förhand. Hyfsat stort på förhand. Aningen naggat i efterhand.
Jag måste ha haft första tiden på morgonen. Jag kom i god tid. Tio minuter innan utsatt tid. Först tio minuter efter bokad tid släpptes jag in. Utan att någon patient tidigare försenat läkaren. Respektlöst att vara försenad tio minuter utan ursäkt och sedan ha jävligt bråttom att avsluta besöket i tid för att hinna med nästa patient i tid trots att jag hade mängder med frågor kvar.
Dessutom måste jag ifrågasätta en specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin som påstår sig inte ha minsta koll på löpstegets påverkan på foten. Och inte heller har en aning om hur man tejpar en fot…
Hur som helst. Läkaren kontrollerade foten varefter jag fick en kort grundläggande lektion i fotens anatomi och senare ett utlåtande. Kortfattat verkar, som jag tidigare gissat, min pronation vara boven i dramat. Den ska ha orsakat ett slitage på den sena som går längs skenbenet och in under hålfoten. Något som när det väl inträffat kan vara svårt att bli kvitt. Åtminstone väldigt lång tid att bli kvitt det.
Läkaren ordinerade vila och skrev ut ett recept på Voltaren och en remiss till både en sjukgymnast samt en ortopedtekniker. Men. Han trodde inte att det skulle innebära någon större fara att cykla och kanske inte ens heller att löpa väl tejpad för att förhindra foten att falla in och på så sätt orsaka samma slitage på den redan retade senan. Men det senare var mina förslag och hans svar verkade mest vara gissningar.
Konklusion. Min egen såklart. Hur mycket kan man begära av en läkare, specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin…? Med stöd, i första hand tejp och så snart som möjligt ortopediska inlägg, bör jag kunna löpträna lättare. Jag kommer förmodligen ha ont men hur farligt är lite smärta?
15:48 februari 8, 2010
Publicerat av
rosenblom |
12 kommentarer
etiketter: foten, läkare, ortopedi, ortopediska inlägg, pronation, skada, tejp, voltaren
Jag har försökt att skriva något om skadan och känslan i tisdags. Men jag märker att det är förbannat knepigt att begripligt och ändå kortfattat beskriva en känsla. Så jag tvingas väl publicera några bilder. Det är onekligen ont om dem här. Jag försöker begränsa det till tillfällen när det verkligen behövs. Och när beskrivningen nu mest blir en sörja av ord tar jag hjälp av något här så ovanligt som en trio bilder.
Det blåa visar det ursprungliga besväret. Från fotvalvet och upp längs och precis bakom skenbenet. Det röda visar den ömhet på utsidan som senare tillkom. Dessa båda besvär var med mig på rundan. Alltså, framsidan av underbenet, både in och utsida. De var där men i form av ömhet snarare än smärta. Efter passet och från i onsdags har den värsta ömheten flyttats, som det lila visar, ner mot foten och är nu hyfsat bekant med känslan jag haft när fotleden varit kass. Men så enkelt verkar det inte vara. För det växlar mellan alla dessa tre ställen. Ibland ont på alla. Ibland inte alls.
Så vad gör man nu av detta? Jag väntar på svar för att få träffa en ortoped. Men under de flera veckor jag säkert tvingas vänta… Vad gör jag då?
Löpningen har ersatts av träningscykeln och jag behandlar ömheten med ismassage. Men behöver jag egentligen vila från löpningen? Det röda på bilden led jag värre av förra året och det sprang jag bort på ett par månader. Det lila, om det nu är fotleden, har jag spelat fotboll med en hel säsong för tio år sedan och sedan ännu en för sex eller sju år sedan. Dock brutalt hårt tejpad.
Som jag ser det finns två alternativ. Att vila och vänta på något som kanske kommer hända. Eller att raka benet, tejpa, bita ihop och trumma på. Å andra sidan då med risken att det kan det bli värre. Är det värt en chansning?
20:56 januari 29, 2010
Publicerat av
rosenblom |
11 kommentarer
etiketter: fotboll, skada, tejpa, vila
Nu har man med vissa försiktighetsåtgärder lyckats värja sig från grissjukan. Peppar, peppar, ta i trä och allt det där…
Istället verkar jag ha drabbats av valpsjukan! Va fan…?
Det är som tidigare påpekat en molande smärta som sträcker sig från fotknölen på insidan svagt ner till hålfoten och starkare upp längs insidan av underbenet. Vid beröring smärtar det på en liten punkt nästan exakt en decimeter upp på underbenet och precis bakom skenbenet.
Jag har jagat omkring på nätet och exakt samma symtom tituleras benhinneinflammation, periostit, shin splints, MTSS, medial tibia stress syndrome och även men i väldigt få fall valpsjukan. Kärt barn har många namn. Men så jävla kärt vet jag inte om det här barnet är.
Nu är jag inte den som åberopar nätet som något slags orakel. På vissa forum, och för all del bloggar, förekommer ren idioti. Men just valpsjukan hittade jag på en fotkliniks hemsida. Jag har aldrig hört det förut. Men jag välkomnar det inte så vackra ordet till min vokabulär. Däremot säger jag gärna farväl till åkomman å det snaraste. Ismassage och löpvila ska vara receptet. Ytterligare tips mottages tacksamt.
Jag har ofta förespråkat intervaller. Är det något som ger resultat så är det intervallträning. Nu har jag tydliga bevis på det. Men det var kanske inte de resultat jag önskat mig. Valpsjukan, eller vilket namn man nu vill använda, är med största sannolikhet resultatet av för snabb ökning av träningsdosen, för hög intensitet och även överpronation.
Jag får kanske ta det lite lugnt med intervallerna i fortsättningen.
13:51 januari 20, 2010
Publicerat av
rosenblom |
11 kommentarer
etiketter: benhinneinflammation, intervaller, ismassage, mtss, pronation, skada, valpsjuka
Känningarna i foten besvärar mig ännu.
Sista löppasset var i torsdags. Vilade med cykel i fredags men förvärrade möjligen skadan i lördags på cirkelträningen. Hopprep och ett par andra benövningar blev förmodligen för mycket.
Total vila i söndags. Träningscykeln och styrketräning i måndags och samma cykel kompletterat med ett abs-pass igår. Foten klarar sig hyfsat bra under cyklingen och löpvilan ska kanske inte hämma konditionen mer än marginellt.
Jag hade även skadefri tänkt dra ner på löpningen och cykla mer den här veckan så helt uppgivet är det inte även om det känns jävligt att inte få springa alls. Fortsätter med cyklingen och hoppas kunna börja löpa igen i slutet på nästa vecka.
08:26 januari 20, 2010
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: skada
Fan.
Jag tvingades lite motvilligt att avstå löpningen även idag.
Planen var ett timmeslångt pass cirkelträning följt av löpning samtidigt som tjejen avverkade ett spinningpass. Känningarna i foten lät mig ta det synnerligen mogna beslutet att avstå löpningen. Lite vila i januari behöver man ju inte sörja så förbannat mycket över. Istället fick jag följa med på någon slags ofrivillig spinningdebut.
Resultatorienterad som jag är trivs jag annars mycket bättre på de vanliga träningscyklarna som kan returnera siffror genom vilka man kan avgöra huruvida man gjort någon nytta eller inte. Jag gjorde säkert någon nytta i spinningsalen. Men jag har ju inga siffror som bevis.
Dessutom måste man vara lite skeptisk mot att man lägger in stretching i ett så kort pass som 60 minuter. Stretching kan väl var och en ansvara för efteråt? Vi kanske fick ihop 45 minuter cykling varav merparten uppvärmning och återhämtning efter det som instruktören kallade backar. Så… Vad blir det kvar? Kanske 20 minuter cykling?
Lite för kort period hög intensitet på cirkelträningen och inte alls mycket cykling. Vad får man ut av det? Inte mycket kanske. Jag ignorerar det och ser mervärdet i två timmars träning tillsammans med tjejen.
20:54 januari 16, 2010
Publicerat av
rosenblom |
14 kommentarer
etiketter: skada, spinning, stretching
Det vore kanske på sin plats med lite uppsnack inför halvmaran på lördag. Sådant har åtminstone mönstret varit inför föregående tävlingar i år. Men… Jag vet inte. Har ingen bra känsla. Halsen spökar fortfarande. Det kan vara en av tre saker.
1. Det läskigt gälla skrik jag tyckte var på sin plats efter Zlatans förlösande mål mot Ungern. Jag kände hur det rev till direkt och fortfarande på söndagen hade rösten inte återhämtat sig. Och halsen ännu inte.
2. Min nacke och rygg som är helt felmonterade som åter har skapat följdfel på halsen. Sju eller åtta besök hos naprapaten korrigerade detta i våras.
3. Något virus.
En kombination av de två första är det troliga. Och därför kommer jag nog till start på lördag. Men jag känner mig inte helt frisk så jag vågar inte utesluta tredje alternativet.
Den med min löpning bekante vet att varje tävling är till för att slå rekord. Och när jag nu inte tagit ett enda löpsteg sedan i lördags vet jag inte om jag är förmögen nog att förverkliga ambitionen. Som följd av det ser jag inte minsta anledning att ställa upp.
Så här två dagar innan ett lopp börjar annars förväntningar och nervositet komma smygande och jag älskar det. Inte den här gången. Nu är det mest tomt… Förbannat tråkigt är det.
Halsont. Tomhet. Uppgivenhet.
andra bloggar om löpning, tävling, sjukdom, skada, halvmarathon, stockholm halvmarathon
23:37 september 10, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: halvmarathon, löpning, sjukdom, skada, stockholm halvmarathon, tävling
Det är fan inte lätt att hänga med i svängarna.
Till och med skadorna har svårt att hänga med. Efter lunch trotsade jag smärtan och gav mig iväg för att köra lite intervaller. Åtta tusingar i 4.00-tempo med en minuts vila skulle visa sig lite för kaxigt idag så jag slog av lite grann efter fyra och gjorde de avslutande fyra i 4.20-tempo.
Nu känner jag ingenting i benhinnorna… Som jag konstaterade tidigare idag. Vila är farligt. Skadorna hinner ikapp dig. Ut och spring ifrån dem.
andra bloggar om löpning, skada
17:15 augusti 28, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: löpning, skada
Jag avlämnade lite smått motvilligt någon slags träningsrapport i tisdags. Sedan dess har det inte gått något vidare. Helt ärligt har det gått åt helvete.
Från att ha besuttit en mycket god känsla i tisdags känns det nu mest olustigt. Olustigt med en tvist av förvåning.
Tidsplaneringen fick underkänt i tisdags och jag hann inte med mer än tjugo minuter lätt jogg som uppvärmning till ett corepass. I onsdags vägde benen varsitt tåg och jag trodde jag var klok när jag avstod träning helt och hålet. Igår genomförde jag sedan tidernas kanske kortaste löppass.
Under dagen tilltog det och fram mot kvällen var det nära på obehagligt. Det är vänsterbenet som spökar igen. Benhinnan den här gången. Omöjligen som följd av träning. Det kan jag påstå eftersom jag vilat ett par dagar. Men kan just vilan vara orsaken? Vad ska det annars vara?
Hur som helst. Jag svidade om och snörade skorna och tog mig de två trapporna ner och ut genom porten. Jag hann kanske tio meter innan jag upptäckte att jag inte hade klockan på mig. Jag återvände och på vägen upp för att hämta klockan lät jag benhinnan sätta stopp för passet. Det kändes inte rätt. Och idag känns det värre.
Jag trodde jag var klok när jag avstod träningen när benen var slut. Idag är jag inte lika säker att vila är bra för kroppen. Jag har tränat bort värken i knät och nu efter ett par dagar vila kommer nästa skada. Att vila är farligt.
andra bloggar om löpning, träning, vila, skada, benhinna
08:50 augusti 28, 2009
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
etiketter: benhinna, löpning, skada, träning, vila
Framme i Halmstad.
Nummerlappen hämtad. Incheckad på hotellet. Varit på geléjakt. Köpt sprit. Bjudbuffé på hotellet. Blogg. Massage. Sova.
Däremellan. Vatten. Ny skada.
I Halmstad är jag osynlig. Stod i kön för att hämta ut nummerlappen. När det var min tur betjänade flickebarnet mannen efter. Jag fick närapå slå mig in och hämta nummerlappen själv… Anekdot. Mitt startnummer och rumsnummer är nästan samma. 402 och 407. Kanske kan Walter Sparrow, Jim Carreys figur i The number 23, koka ihop någon konspirationsteori kring det.
Sådan där energigelé som man kan bära med sig i fickan på ett lopp. Sådan letade jag efter i Halmstad. Snart förbyttes letandet i någon slags skallgång. Till sist blev det en hysterisk jakt. De så kallade sportaffärerna i Halmstad är fullkomligt värdelösa. Team Sportia, Stadium, Jeppson. Jag såg ett pingisrack. Sedan kläder, skor, skor och kläder. Endast skor och kläder. När jag frågade efter Vitargo, Maxim och Enervit fick jag samma svar som när jag senare frågade kullerstenen på Stora Torg samma sak.
Ett gym jag inte minns vid namn var förvisso en chansning jag inte satte stort hopp till. Men där kunde en vänlig själ upplysa mig om en cykelhandlares existens. Vilt skyndandes hann jag smita in innan stängning. En cykelhandlare kan man lita på.
Sprit var kanske att ta i. Rött vin att dränka sorgen i på hotellrummet efter att ytterligare en gång missat att slå personbästat.
Pastabuffén det skulle bjudas på loppet till ära innehöll naturligt inte minsta pastaflinga. Toppen.
Något i låret är inte som det ska. Knät har jag aldrig oroat mig för. Jag vet att det kommer göra ont. Jag vet att det ändå inte kan stoppa mig. Det här med låret oroar mig.
Väderprognosföljetongen… Hyfsat väder blev skitväder. Som blev rekordväder. Regn först klockan två på lördagen skulle sedan bli regn fram till tio och sedan efter ett. Suverän timing. Det gick åt helvete. Nu lyder prognosen regn från åtta till fyra och fjorton grader… Fan.
andra bloggar om löpning, tävling, prinsens minne, halmstad, energigel, jim carrey, konspirationsteori, sportaffär, team sportia, stadium, jeppson, vitargo, enervit, maxim, cykelhandlare, pasta, skada, väder, väderprognos
21:44 augusti 14, 2009
Publicerat av
rosenblom |
5 kommentarer
etiketter: cykelhandlare, energigel, enervit, halmstad, jeppson, jim carrey, konspirationsteori, löpning, maxim, pasta, prinsens minne, skada, sportaffär, stadium, tävling, team sportia, väder, väderprognos, vitargo
Det är inte utan svårigheter jag försöker förstå vad som är fel med knät.
Äh. Vem fan försöker jag lura? Jag försöker inte förstå. Jag bryr mig egentligen inte. Inte just nu. Det är några tävlingar kvar. Sen kanske jag har tid att vara skadad. Igår var det inte utan grimaser jag lyckades genomföra långpasset. Knät var inte helt nöjd med situationen. Idag var det dags att trotsa gårdagens smärtor. Klokt va? Som en uggla…
Håll i er. Det blir mer korkat än så. Solen bjöd äntligen åter upp till dans i Göteborg. Och jag… Jag gick in på gymmet för att köra intervaller på löpband. Det är ju inte utan man undrar hur det står till ibland.
Gymmet har så usla öppettider nu på sommaren och jag var lite sent ute, så jag fick tänka om på väg dit för att hinna genomföra ett pass att vara nöjd med. Utifrån det tänkta fick jag sänka antalet repetitioner och vilan dem emellan och så sänkte jag tempot en aning. Sex tusingar blev det. 4.10-tempo med 1% motlut och med en minuts promenerande vila.
Sen blev det två minuter nedjogg, tre minuter stretch och full fart in i duschen och ut från gymmet innan stängning svettigare än innan duschen. Hur fan kan man stänga klockan tre…?
För tredje dagen i rad blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men jag lyckades formulera ett pass av kvalitet även om jag kunde ha kört ett par tusingar till.
Knät då? Inga problem. Märkligt nog. Det känns som fel läge att klaga. Men fan va märkligt. Fungerar. Fungerar inte. Fungerar…
andra bloggar om löpning, träning, skada, knä, löpband, gym
21:55 augusti 5, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: gym, knä, löpband, löpning, skada, träning
Ursäkta svordomarna, men jag är lite KNÄckt…
Ett par år i Göteborg börjar ge resultat…
Nä. Någon coach av mått lär man inte kunna knyta till sig utan en nämnvärd sedelbunt. Så i brist på annat får jag låta själv vara bästa dräng. Datorn som styr löpbandet får duga som skrikapa.
Intervaller på löpband igår. Som vanligt satsade jag hårt. Tio tusingar i 3,55-tempo med 1% motlut och två minuters promenerande vila.
Det diskuterades kort på en annan blogg. Det känns som om löpbanden rullar på så mycket snabbare än vad displayen visar. Men jag vet inte. Det kanske bara är en känsla jag bär. Jag och tydligen flera andra. Men ändå. Jag tar inte gift på det.
Hur som helst. Jag gjorde mina tusingar. Redan efter fyra repetitioner kändes det tungt. Efter åtta var jag hyfsat nöjd. Och efter att ha fullföljt hela programmet infann sig nästan någon slags lycka.
Då knackar problemen på dörren. Som påpekat i föregående inlägg har mitt vänstra knä börjat strula. Igår på injoggningen gjorde det sig åter påmint. Inte jobbigt mycket men ändå. När jag avverkade intervallerna kände jag ingenting men när jag sedan skulle jogga ner högg det till med besked i knät. Jag höjde farten och det försvann. Jag gick och kände ingenting. Men det är ju tydligen viktigt att jogga ner, så jag plågade mig lite smått i tio minuter. Dessvärre måste jag överkompenserat för att minimera smärtan i knät och detta har resulterat i att jag har något förbannat ont i hälen nu. Så pass att jag knappt kan gå utan att med lätthet kvala in till grimas-SM.
Ett mycket bra pass genomfördes. För att optimera återhämtningen tvingade jag mig att jogga ner. Detta resulterar i att återhämtningen möjligen är olyckligt avlägsen. Jo, det är lite av ett hälvete…
andra bloggar om löpning, träning, intervaller, göteborg, skada, häl, knä, löpband
11:42 augusti 1, 2009
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
etiketter: göteborg, häl, intervaller, knä, löpband, löpning, skada, träning
