Åter runt sjöarna

Besöket hos läkaren gjorde knappast till eller från. Nåväl. Några hundra fattigare. Men inte mycket kunskap rikare.

I helgen besökte jag staden som fostrat mig. Sundbyberg. Och det är fan inte lätt att hålla sig borta från sjöarna. Lötsjön och Råstasjön och däremellan liggande Golfängarna. Det må ha varit vinter och inte lika vackert som på sommaren. Men jag var tvungen att få insupa lite av atmosfären. Och jag trodde inte det var så länge sen, men nu när jag tänker tillbaka är det faktiskt nästan 2,5 år sedan jag löpandes rundade sjöarna.

Det kanske inte är helt rättvist att kalla det löpning heller. Det var halt och oron för foten var knappast obefintlig. Och efter att ha sprungit på löpband hela vintern och nu haft tre veckors löpvila var det tungt att springa. Det var kallt och fullt fokus på att inte förvärra skadan.

När nu läkaren ordinerade vila men inte löpförbud ville jag testa. Jag tejpade hårt och noggrannt. Det kändes väl hyfsat. Knappast något klipp i steget. Tejpen tillåter inte det. Men utan smärta i 40 minuter varefter tejpen verkade ge vika och jag tog kortaste väg hem.

Det kanske inte var det bästa för foten. Men helt klart gott för själen.

12:00 februari 11, 2010 Publicerat av rosenblom | 7 kommentarer

etiketter: , ,

Skaderapport

Jag fick, som jag tidigare skrev om, till slut tag på en läkare som jag lyckades ställa hyfsat stort förtroende till på förhand. Hyfsat stort på förhand. Aningen naggat i efterhand.

Jag måste ha haft första tiden på morgonen. Jag kom i god tid. Tio minuter innan utsatt tid. Först tio minuter efter bokad tid släpptes jag in. Utan att någon patient tidigare försenat läkaren. Respektlöst att vara försenad tio minuter utan ursäkt och sedan ha jävligt bråttom att avsluta besöket i tid för att hinna med nästa patient i tid trots att jag hade mängder med frågor kvar.

Dessutom måste jag ifrågasätta en specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin som påstår sig inte ha minsta koll på löpstegets påverkan på foten. Och inte heller har en aning om hur man tejpar en fot…

Hur som helst. Läkaren kontrollerade foten varefter jag fick en kort grundläggande lektion i fotens anatomi och senare ett utlåtande. Kortfattat verkar, som jag tidigare gissat, min pronation vara boven i dramat. Den ska ha orsakat ett slitage på den sena som går längs skenbenet och in under hålfoten. Något som när det väl inträffat kan vara svårt att bli kvitt. Åtminstone väldigt lång tid att bli kvitt det.

Läkaren ordinerade vila och skrev ut ett recept på Voltaren och en remiss till både en sjukgymnast samt en ortopedtekniker. Men. Han trodde inte att det skulle innebära någon större fara att cykla och kanske inte ens heller att löpa väl tejpad för att förhindra foten att falla in och på så sätt orsaka samma slitage på den redan retade senan. Men det senare var mina förslag och hans svar verkade mest vara gissningar.

Konklusion. Min egen såklart. Hur mycket kan man begära av en läkare, specialist i ortopedi med speciell inriktning mot idrottsmedicin…? Med stöd, i första hand tejp och så snart som möjligt ortopediska inlägg, bör jag kunna löpträna lättare. Jag kommer förmodligen ha ont men hur farligt är lite smärta?

15:48 februari 8, 2010 Publicerat av rosenblom | 12 kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Själv är inte alltid bästa dräng

Det spelar ingen roll att jag bevarat gamla kunskaper om hur man tejpar instabila fötter. Det var några år sen sist. Och jag gav mig på överkursmaterialet direkt. Det är förbannat svårt att tejpa sin egen fot. Att fixera sin fot samtidigt som man sitter upp och själv ska tejpa den kräver sin övning.

Hur som helst. Ingen smärta i foten genom passet annat än det obehag den väldigt hårt lindade tejpen till en början gav. Det blev ett duktigt pass. Äntligen. 30 km på träningscykeln på 65 minuter. Vad nu det kan vara värt?

21:05 februari 4, 2010 Publicerat av rosenblom | 1 kommentar

etiketter: ,