Deprecated: Function get_magic_quotes_gpc() is deprecated in /customers/1/a/d/rosenblom.org/httpd.www/ijm/wp-includes/load.php on line 651 rosenblom – ingen jävla modeblogg

Tittarna lurade av enklaste finten

Ställ er i skamvrån!

Horribelt pinsamt att ni gick på den lätta dra-en-snyfthistoria-och-få-en-massa-gratispoäng-finten som levererades i Talang 2008 ikväll…

Jag var liksom juryn mållös redan på audition. Men inte alls av samma anledning. Sofia grät som ett barn och juryn levererade stående ovationer. Själv satt jag i soffan och trodde det var ett skämt.

Kanske var det för att jag redan tappat intresset innan hon satte sig vid tangenterna. Redan halvvägs in i snyfthistorien var jag nära att kräkas. Karina Sarkysians är från någon gammal rysstat och har sökt asyl i Sverige. Det är mycket möjligt förbannat synd om henne, men vad i helvete har det med talang att göra?

Särskilt bra är hon inte heller. Och med bakgrund av att hon tydligen har drillats hårt i flera timmar per dag sedan hon var fem år borde hon vara så mycket bättre. Nu är hon väl närmare femtio. Att kalla hennes halvdana pianospel talang är förbannat märkligt. Hon är en produkt av träning som de kan behålla på fabriken i skåpet med misslyckade prototyper.

Nu blev hon tittarnas val till final. Antingen fungerade inget annat telefonnummer eller så är det bara lättlurade idioter som tittar på programmet. Hur är det möjligt?

Just funderingen Hur är det möjligt för sedan tankarna till Just D och Just D tankarna till en annan finalist. Juryns. RMK & Co bjöd på en riktig pärla i sin audition. Ikväll var det inget vidare. Märkligt nog räckte det ändå.

Andra bloggar om , , , , , , , , , ,

22:23 maj 9, 2008 Publicerat av | Allmänt | 13 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Jag är viktig…

Jag tar tillfälligt avstånd från mitt aningen bittra jag och levererar nedan någon slags hyllning. Någon slags solskenshistoria. Bara så långt känns det lite väl obekvämt.

Jag var på banken idag.

Jag var där en minut över tio. En minut efter att dörrarna slagits upp. Vad hjälpte det? Kontoret var redan välfyllt av kunder.

Jag anade snabbt att mitt korta ärende skulle tvinga mig köa obehagligt länge samtidigt som solen var på sitt allra bästa humör utanför. Fan..

Jag klev missnöjt fram till nummerlappsautomaten och tog ett djupt andetag för att förbereda mig innan jag skulle få veta exakt hur lång kön framför mig var. Väl framme tvingades jag välja. Antingen att trycka på knappen och få ett nummer tilldelat eller att sätta in mitt Nordea VISA och hamna i en annan kö. En kö med någon slags förtur påstods det.

Jag fnös till lätt för att markera att jag inte ens det minsta litade till det där om förtur. Ändå valde jag det senare alternativet. Bara ett par kassor av sex, sju var bemannade. Det nu betjänade numret var 002. Jag hade 301. Mycket mer hann jag inte notera innan just mitt nummer började blinka. Jag hade svårt att tro det. Som ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Fan, de börjar bli många nu…

Jag hann bara ta nummerlappen och inse att det säkert var drygt tjugo kunder före mig innan jag faktiskt behandlades med utlovad förtur. Det var nästan så att jag hann skämmas lite när jag från bakersta delen av det ganska stora kontoret skyndade mig fram till kassan samtidigt som jag passerade ett stort antal som faktiskt var där före mig…

Det är inte ofta. Men idag är jag det. Jag är VIP. Och jag älskar det.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

14:08 maj 9, 2008 Publicerat av | Allmänt | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,