Maxpass är melodin

maj 27, 2009 av

Jag har tidigare följt min teori om att varje löppass skall vara ett maxpass. Att gå ut och jogga har aldrig känts särskilt meningsfullt.

Det senaste året när jag börjat ta löpningen på lite mer allvar och börjat läsa på för att nå så bra resultat som möjligt har såkallade återhämtningspass smugit sig in i träningen.

Efter att totalt oförberett och på ett i synes destruktivt sätt avverkat ett maxpass i fredags och dessutom slagit personbästa på testdistansen lät jag mig vila i tre dagar och gick ut på samma pass igår. Lika uselt förberedd och med ännu mindre mat under dagen.

Med bara vilja som bränsle noterade jag ännu ett personbästa. 2o sekunder bättre än i fredags. Och i mål var jag så där härligt slutkörd. Helt tom. Alarmerande nära att kräkas. Som jag alltid kände förr. Precis som det skall kännas efter ett högkvalitativt pass.

De här förbannade återhämtningspassen har låtit lura mig att man inte behöver ta ut sig. Som följdfel har min förmåga att pressa mig minskat vilket i sin tur har gjort det svårt att verkligen ta i de pass när tanken är just den. Jag är alltid så förbannat fräsch efter varje pass. Det kan inte finnas någon vits med det.

Igår fick jag äntligen känna mig så där härligt förstörd. Med krampande mage, olustigt nära till att kräkas och total frånvaro av matlust.

Helt underbart.

Andra bloggar om , , , ,

Kanske liknande

Share This

3 Kommentarer

  1. Nu blir jag ju nästan sugen på att börja löpträna… 😉

  2. Hmmm…var det verkligen det här inlägget som fick mig att börja… Vi får väl se hur det känns efter första 5 km-rundan…

  3. Malve: Klart det var. Allkonstnär och inspiratör… 😉

Trackbacks/Pingbacks

  1. Lång vila gav nytt personbästa « rosenblom - [...] Ilska var nyckeln till nytt personbästa på min 11,5-km-slinga. Och senare att det är maxpass som gäller. Att alla…

Säg gärna nåt!

E-postadressen publiceras inte.